Nu skall all träning vara gjord.
Solen strålade och gav riktiga sommarvibbar när jag imorse begav mig till GIH-badets aula för att få de sista, livsviktiga tipsen inför maran från herr Szalkai tillsammans med resten av löparkompisarna i TSM. Mon dieu, nu är det verkligen bara två veckor kvar till maran. Två pass kvar med gruppen.
Vad jag tar med mig från föreläsningen är bland annat kostuppladdningen, tipsen om hur man skall träna de sista veckorna om man som jag tvingats till ofrivillig vila (som säkert har varit bra för mig), men framförallt: försäkran om att jag har grundträningen gjord. Jag har viljan, jag har styrkan, jag har kondisen. Jag vet att 29 kilometer i lugnt tempo - men snabbare än min nu reviderade marafart - kan kännas riktigt skönt och endorfinkickande. Om jag då drar ned på tempot, och springer 13 kilometer till, borde det hela kunna bli en riktigt trevlig upplevelse det där den 2 juni (om nu maraton kan kallas trevligt. Man kanske gör något fel då). Jag vet att jag dessutom hade bra tempo i benen för ett tag sedan vilket inte minst visade sig från sin bästa sida på Premiärmilen. All träning skall alltså vara gjord nu. Allt jag kommer att ta mig för de återstående veckorna blir alltså primärt att vänja benen vid lite enklare löpning efter uppehållet, därefter ett kortare lugnt långpass och eventuellt kvalitetsträning med TSM på nu på torsdag. Ingen idé att stressa mer alltså.
Så när resten av gänget drog iväg på långpass (nej, inga 26 kilometer med fartökning för mig idag) kändes vårsolen bara värmande och det faktum att jag missat ännu ett långpass faktiskt inte alls stressande. Samtal med läkare (far) - två omeprazol om dagen är mer än fine - var uppmuntrande och just nu känns det bara helt galet och fantastiskt roligt att jag skall springa maraton om två veckor. Ja, shit vad jag längtar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar