Om att fastna i sin egen satsning

Alltså. Nu har det hänt igen. Det är tre veckor kvar till Stekholm halvmaraton och vad händer om inte något som liknar bihåleinflammation. Tack för den, isländska baciller. Men man får finna på råd. Jag har hittat några huskurer som verkar snälla och förhoppningsvis försvinner detta lika snabbt som det jag råkade ut för förra veckan. Kanske kan jag få kuta min intervallstege så småningom.

Men honestly. Varför händer alltid detta? Fatta hur grymt man skulle springa på loppen om man slapp bli småkrasslig några veckor inför varenda ett. En positiv sak dock: hinner i alla fall bli frisk på tre veckor. Alltid något.



- Posted using BlogPress from my iPad

Träningsplaneringen som sprack

...men det är faktiskt inte mitt fel, utan bakteriernas. Det verkar som att några sådana hoppade på mig på Island och just nu jobbar på att ge mig en förkylning i välkommen hem-present. Så istället för att köra korta intervaller i stege (mäh, jag hade ju längtat efter det passet) sitter jag hemma och vilar. Äter vitaminrik sallad. Och, förstås, Alvedon. Ska nog kolla klart på första Batmanfilmen som jag påbörjade igår, och sen gå och lägga mig.

Fnys.

- Posted using BlogPress from my iPad

Bland gejsrar, vattenfall och gamla parlament

Island har bjudit på trevliga upplevelser:


Tingvalla- här bildades Islands första parlament på 900-talet. Otroligt häftig natur!




Lill-gejsern. Den här kokade bara beskedligt. Men det fanns en större som sprutade vatten med jämna mellanrum.




Gullfoss, eller guldforsen på svenska. Stort vattenfall.


Därtill besökte vi ett spa med naturligt tempererade bassänger. Jag har varit på liknande ställen tidigare på Nya Zeeland, det är en betydligt skönare upplevelse faktiskt än att sitta i en vanlig bubbelpool hemma. Huden känns otroligt mjuk och len nu.

Bortsett från detta försöker jag planera nästa veckas träning. Den är också ganska upphuggen i form av en resa till Göteborg samt bröllop högre upp längs kusten. Men så här tror jag att det blir:

Måndag: Intervallstege med korta intervaller efter jobbet

Tisdag: Vila

Onsdag: Intervallstege med långa intervaller före jobbet

Torsdag: Långpass i Göteborg. Långt, gärna uppemot 25 kilometer igen. Möjlig sträcka: Götaplatsen - Skatås t/r samt milen och femman i Skatås. Den senare är av väldigt kuperat slag vilket innebär lite backträning på kuppen.

Hela helgen: Vila (lite ofrivilligt bör tilläggas, men det kanske bara är nyttigt.)

Hot Mojo och Island

Det senaste dygnet har gått i ett. Nu sitter jag på mitt hotellrum i Reykjavik och har lyxat till det genom att beställa upp frukosten till rummet. Här finns även en Nespresso-maskin. Like!

Breakfast in bed deluxe!

Jag är just nu här på konferens och landade igår kväll. Dessförinnan hade jag hunnit med ett svettigt men bra Hot Mojo-pass på Sats Spårvagnshallarna, samt ett kort styrketräningspass i samband med det. Mycket att göra på jobbet resten av förmiddagen innan det var dags för avfärd mot Island. Nu ska jag fortsätta att njuta av min frukost innan konferensen drar igång igen.

Utsikt från bukten där Reykjavik ligger

Spännande kyrka. Och visst ser det ut som Batman som står framför?

Wicked Wednesday

Gårdagen. En fantastisk onsdag:

1. Lång sovmorgon. Klockade nästan elva timmars sömn natten till onsdag (berodde dock mest på att jag lade mig väldigt tidigt kvällen innan...)!
2. Utelunch på Panini. Alltså, deras bulgursallad med getost, valnötter och granatäpple är skitgod. Ta tamarind-dressingen till. Like.
3. AW på Scandic Grand Central.
4. Indiskt till middag.
5. Kände mig nästan frisk.
6. Kommer sannolikt att åka på kurs i New York i höst igen. Trevligt!

Formtoppande kortintervaller

Vänner, idag var det dags igen: kortintervaller på schemat. Den uppmärksamme läsaren må notera att det inte var så länge sedan jag körde det sist, vilket nästan stämmer. För tiden flyger och det var faktiskt tre veckor sedan jag sist körde kortintervaller på Östermalms IP i TSM:s regi.

Då: 40 sekunder. 200 meter. 15 gånger. 5 set med tre i varje. Jag tror att vi hade 30 sekunders vila mellan intervallerna, och 1,5 minuters ståvila mellan seten. Mitt tempo varierade mellan 3.22-3.44.

Nu: 40 sekunder. 200 meter. 12 gånger. 4 set med tre i varje. Färre intervaller, och längre vila - 40 sekunder mellan intervallerna och 2 minuters serievila. Tanken med det upplägget är att man ska ha möjlighet att springa snabbare om man tar lite längre vila, än vad man gör med kortare vila och fler intervaller. Om det gick snabbare idag? Jamen, mycket! De allra flesta intervallerna hamnade inom spektrat 3.14-3.25. Ett par stycken i 3.30-tempo.

 Vad kortare intervaller ska vara bra för? De flesta är nog på det klara med att ett intervallpass är ett effektivt sätt för att snabbt få fart på benen. För att bli en snabbare löpare är det mer eller mindre en förutsättning att köra intervallträning då och då. Men passet är även bra för att träna styrka, spänst och kondition. Den typen av upplägg som jag körde idag är som sagt upplagt för att vara formgivande, men det är självklart nyttigt att köra korta intervaller då och då även längre ifrån ett viktigt lopp.

Jag har haft några dagars träningsuppehåll eftersom kroppen inte har känts på topp, och funderade under dagen på om det inte vore klokt att ha vilat även idag. Sov rätt kasst i natt och endorfinerna var minst sagt i minoritet i knoppen när jag i stötvisa ösregn spatserade iväg från jobbet mot Stadion. Men kroppen svarade faktiskt fint på löpningen och jag är jättenöjd med min prestation på dagens pass. När jag började känna mig trött ansträngde jag mig för att tänka på tekniken - rak i ryggen, upp med blicken, korta ned steget, låg armpendling. Det känns som att formen kan vara på väg! Känner mig också sjukt nöjd med att jag har vilat de här dagarna då kroppen inte har varit på topp. Jag har inte känt mig väldigt dålig, bara lite, men hade jag tränat för tidigt är det möjligt att jag hade blivit sjuk på riktigt. Åh Lise, you do live and learn.

Bruce Wayne

Såg nya Batman-filmen i lördags. Om monsieur någon gång skulle få för sig att vilja gifta sig med Catwoman istället för med mig, har jag inga problem med att föreställa mig eget äktenskap med Bruce Wayne (förslagsvis helst utan Batman-mundering. Och kanske mer korrekt att tala om den blivande äkta hälften som Christian Bale, då Bruce Wayne i sanningens namn verkar ha ett sidojobb som är svårt att kombinera med vardagen i övrigt). Dessutom var filmen över förväntan.

Jag skulle ha tränat idag på väg hem från jobbet. Men när jag vaknade imorse kände jag mig inte helt frisk. Tog med träningskläder till jobbet för säkerhets skull - ibland mår man ju bättre efter lite mat och kaffe. Så var dock inte fallet idag. Därför står jag över träningen nu, tar en extra bit av min fantastiska blåbärspaj, läser bok och drömmer om Bruce Wayne. Jag menar Christian Bale.

Mmm, Bruce.

Långpass längs brorundan

Jag har ju beklagat mig vid ett par tillfällen över att jag av tidstekniska skäl varit tvungen att förlägga veckans långpass till dagen efter ett hårt kvalitetspass med TSM. Varför har jag det? Varför anser jag att det är viktigt att få en vilodag mellan kvalitetspasset och långpasset?

Först och främst är långpasset nyckelpasset i det träningsupplägg en löpare som siktar på att springa halvmaror, maror och längre distanser än så bör följa. Långpass ska normalt springas i ett jämnt, lugnt tempo och vänjer kroppen vid att ta upp syre, använda fett istället för kolhydrater som bränsle och förstås vid att förbättra uthålligheten i benmuskulaturen. Som extra bonus stärks senor, brosk och ligament. Du vänjer dig också mentalt vid att vara ute och springa under en längre tid. Vad som är ett långt pass varierar förstås från person till person. På tiden då jag enbart tränade inför halvmaraton och millopp tyckte jag att 15-18 kilometer var lagom. Inför ett maraton ska man ut på längre pass än så. På söndagsträningarna med TSM i våras sprang vi distanser från 25 till 32 kilometer varje söndag från februari och fram till maran i juni. Ju mer van man som löpare blir vid de längre distanserna, desto mer kan man börja utmana sig själv och kanske lägga in fartökningar i passen, eller någon gång emellanåt köra långpasset i högre tempo än vanligt. För tempot gäller annars att hålla lågt. "Prattempo" är en bra riktfart. Hur man lägger upp sitt pass, och hur snabbt "prattempo" är förstås individuellt och beror självklart på vilken löparbakgrund man har och vilket tidsmål som är realistiskt för den enskilde löparen på maran. En löpare som springer maran på 3 timmar har förstås en helt annan kapacitet att variera sina långpass än vad en 4-timmarslöpare har. Det är också viktigt att tänka på att återhämtningen tar tid efter ett långt långpass. Låter man inte kroppen återhämta sig ökar skaderisken.

Och det är just återhämtningsperspektivet som jag har haft i åtanke då jag säger att det för mig, på den nivå jag ligger på just nu, inte är optimalt att låta kvalitetspass omedelbart följas av långpass. Dels hinner min kropp inte suga upp alla smulor av kvaliteten, dels känns långpasset mest slitande och mindre roligt eftersom benen tenderar att vara lite sega dagen efter ett hårt backpass. Nu har jag förvisso sett till att få två vilodagar efter att jag har kört mina dubbeldäckare, vilket har blivit en bra kompromiss.

Idag: 25 kilometer runt brorundan. Denna består av sex broar: Tranebergsbron, Tvärbanebron (officiellt namn? Alviksbron?), Essingebron, Liljeholmsbron, Västerbron och Sankt Eriksbron. Gillar att springa på broar. Och trots utläggningen ovan: det är oklart om benen var piggare av att jag vilade i fredags, men det beror nog på andra saker. Typ halvkasst vatten- och matintag igår, toppat av ett oväntat mentalt bryt som tog på krafterna. Nöjer mig med att konstatera att så blir det ibland, och det känns väldigt bra nu efter passet (trots blå tånagel som sannolikt har lämnat fotlivet om än inte foten ännu, samt diverse andra skavsår på fötterna som gör ont).

Utsikt från Västerbron en betydligt kyligare dag än denna

Ser det konstigt ut?

Göran Greiders bok om Olof Palme. Och ett nummer av borgerliga tidsskriften Neo.

Nej, jag är inte politiskt vilsen. Jag har röstat på samma parti i de tre riksdagsval jag har tillåtits delta. Men! Jag tycker att man som väljare faktiskt har ett ansvar för att ständigt uppdatera sig i såväl sina meningsmotståndare som meningsfränders åsikter, ideologier och partiprogram. Själv har jag alltid styrts av ideologi snarare än sakfrågor, och hur mycket jag än läser och försöker se om jag måste ompröva mina åsikter är jag oftast betydligt mindre intresserad av sakfrågorna. Utom vissa, förstås, men de hänger oftast samman med partiets ideologi i fråga. Sen är jag särskilt fascinerad av svensk inrikespolitik à la 1980- och 1990-tal. Det hände så himla mycket spännande under dessa decennier, framförallt på den ekonomisk-politiska arenan, som jag förstås minns extremt lite av men som fortsätter att påverka allt vi ser idag i ekonomin och politiken. Och för att försöka förstå sin nutid måste man i mina ögon förstå sin historia - från båda håll. Självklart är det svårt! Man färgas ju av sin känslomässiga politiska övertygelse, men man kan försöka. Om inte annat för att bli stärkt i de åsikter man hade från början.

Kanske inte ett träningsrelaterat inlägg detta. Men även hjärnan måste få sitt vetni.



- Posted using BlogPress from my iPad

Snabbdistans. Åh. Ja!

Enligt schema: snabbdistans, fem kilometer. Enligt huvud: ja! Bra! Har känt mig snabb de senaste veckorna: upp till bevis nu.

Torsdagar är TSM-dag och vi samlades i vanlig ordning bakom Stadion klockan 18. Snabbdistans kör vi några gånger per träningsperiod på en bana vid Stora Skuggan, som är 2,5 kilometer lång. Perfekt distans, bara att köra hur många varv man vill - min grupp skulle köra två.

Så varför snabbdistans? Jo, om man tränar på att springa på tröskelnivå kommer man så småningom kunna lyfta fram sin tröskel ett snäpp. Det innebär att man sedermera kommer att kunna hålla ett högre tempo även på längre distanser. Tempot på snabbdistans är högre än vid vanlig distansjogg, och lämplig riktfart är lite långsammare än det tempo som man springer milen på vid lopp. Det innebär alltså att man inte ska ta ut sig till max då man springer snabbdistans - eftersom man ska kunna hålla samma hastighet i fem kilometer till. Som riktfart kan man sikta in sig på 5-7 sekunder långsammare per kilometer än det tävlingstempo man håller på milen. För en löpare som önskar vänja sin kropp vid snabbare hastigheter på längre distanser är snabbdistansen ett ypperligt hjälpmedel på vägen.

Men det krävs definitivt fokus för att genomföra ett sådant pass. I alla fall för mig. Jag har ofta fegat lite när vi har kört snabbdistans förr, och börjat i ett långsammare tempo än resten av gruppen för att vara säker på att orka hela vägen. Nu ville jag ligga i täten tillsammans med ledarna som agerade harar, så länge jag bara orkade. Och visst orkade jag. Sprang ifrån dem på slutet, typ Usain Bolt (nåja). Facit: 5 kilometer, 4.41-tempo. Mycket bra för att vara Lise.

Snabbdistansar man längs Hudson River månntro? 

- Posted using BlogPress from my iPad

Wicked Wednesday

Veckans onsdag har börjat strålande: 1) Hade samlat ihop till gratiskaffe på granncaféet. Alltså både gratis, och lyx.
2) Bo Lundgren stod efter mig i kön på caféet. Ni vet, Riksgäldschefen. Han är min turgubbe. Varje gång jag ser honom händer det något bra under dagen.
Ikväll ska jag på bokklubbsmöte och diskutera bok. Bådar för att bli en fin dag.

Skakis

Du kastar en snabb blick på klockan. Snart ett. Velar. Du vill ju egentligen genomföra det här träningspasset nu, och inte efter jobbet. Du velar lite till. Pallra iväg dig till Sats, eller köra på gymmet på jobbet? Hmm. Gillar ju egentligen inte att svettas tillsammans med dina kollegor, men det vore helt klart  skönt och lite mindre tidskrävande att köra på jobbet. Du väljer det senare.

Fina kettlebollar små

Gymmet är ganska fint och har utsikt över Stockholms takåsar med fönster från golv till tak. Du har tur; det är inte en kotte där, ja förutom du själv då förstås. Du värmer upp med en snabb promenad på löpbandet. Det är knappt så du blir varm, men det får duga - dessutom vet du att de grodhopp du planerar att inleda styrkepasset med är en rätt effektiv pulshöjare. Jepp, heja, 3*10 grodhopp. Kör vidare med leg curl och leg extension. Samt med inte mindre än tre utfallsövningar. Dina ben känns starka, men lite småstela efter gårdagens backträning. 

What now? Du kollar klockan. Knappt 20 minuter har gått. Dags att sätta fart. Ryggen är bra att träna, tänker du och kör igenom övre och undre ryggen med 4 olika övningar. Fullt ös. Dags för bröst, dags för kettlebellsswingar. Det har du inte testat förr, men det var en rolig övning. Så lite mage, lite stretch och så var det klart. 

När du kommer tillbaka till skrivbordet har klockan precis slagit två och dina muskler bara skakar. Och de forsätter att skaka hela kvällen. Du tänker: jag ska träna styrka lite oftare!

Under the bridge

Kortbacke idag. Igen! Fasen vad jag har kört backträning den här sommaren. Borde ju ge någon form av resultat. Idag: 18 minuter i backen, knappt 3 kilometer. Och cirka 7 kilometer upp- och nedjogg.

Gissa under vilken bro?

Träning - veckan som kommer

Måndag: backlöpning

Tisdag: kort distans + styrketräning (måste få till styrka denna vecka, har slarvat..)

Onsdag: vila

Torsdag: snabbdistans med TSM

Fredag: vila

Helg: långpass! Långt! Mellan 22-25k, tänker jag mig.

Nedan: bild från ett Göteborg som bjöd på sommarvärme hela helgen. Baren bilen är tagen från heter Bar Himmel och ligger på Götaplatsen. Fin utsikt över Avenyn!





Nu: på försenat tåg med usel internetuppkoppling. Gert.

- Posted using BlogPress from my iPad

It was a beautiful morning

Ja, som sagt, inte optimalt att köra backpass på kvällen och tidigt morgonen efter ge sig ut på långpass. Tycker jag i alla fall. Men ytterligare en fullspäckad helg gör att det fick bli såhär denna veckan också. Vill junte skippa mitt favvo-pass långpasset bara sådär.



Lyckades få ihop 18,5 kilometer idag. Ambitionen var att hålla en lägre fart än brukligt på långpasset för att inte slita mer än nödvändigt. För att hålla nere tempot satte jag på ett radioprogram utan musik - lyckades riktigt bra. Programmet ifråga var för övrigt Sommar i P1 med Claes Dahlbäck. Det var bättre än vad jag hade trott: han var väldigt personlig och pratade mycket om den bransch som jag delvis befinner mig i. Och att bara få en inblick i vad han fick höra av Peter Wallenberg om börshandeln och livet på Wall Street à la 1920-tal - häftigt! Dessutom är det ju så inspirerande att lyssna på människor som det gått bra för, och som har skapat sin framgång på egen hand.

- Posted using BlogPress from my iPad

Ooops, I did it again!

Långpass dagen efter kvalitet. Men kolla: fantastiskt väder!

Tema: Wicked Wednesday

Härmed inför jag ett nytt tema i bloggen: Wicked Wednesday. Konceptet är synnerligen enkelt och går ut på att jag ska göra något extra roligt på onsdagar. Kommer att köra på detta året ut, sedan kanske jag byter dag. Typ Magic Monday efter nyår eller nåt. Och vet ni? Wicked Wednesday började redan igår. Jag och monsieur var på Centralbadet efter jobbet och bubblade i bubbelpoolar, svettades i bastun, simmade i simbassängen och åt raw food (samt morotskaka, ej så raw, men wtf). Himla trevligt. Dessutom om möjligt ännu trevligare eftersom jag hade fått inträdet presentkort till inträdet i 30-årspresent :-)

Inspiration till detta tema har jag hämtat hos Träningsglädje, som ser till att göra varje tisdag extra rolig. Nu ska här längtas efter onsdagar!

Vad ska korta backintervaller vara bra för?

Ja, det kan man ju fråga sig en torsdagseftermiddag med gråmulen, regntung himmel. Magen fullproppad med mellanmål. På träningsschemat står det korta backintervaller. Men torsdag innebär Team Stockholm Marathon-träning och då är det bara att ta sig i kragen och cykla bort till GiH-badet efter jobbet. Man vet ju att det brukar kännas himla bra efteråt.

Korta backintervaller är dessutom ett väldigt effektivt pass för att snabbt komma i form. Den lite brantare backe som man brukar köra då backen är kort (dvs: lång backe; något mindre lutning. Kort backe; brantare lutning) ger både bra muskulär effekt för benen, samtidigt som pulsen får jobba lite extra. Man trycker på rätt ordentligt uppför, och joggar lätt - eller går - nedför. Åsså fortsätter man så. Lagom uppförtid i backen är cirka 25 sekunder. Vi körde 22 minuter i backen idag. Det är ganska lång tid och totalt fick vi ihop drygt 4 kilometer under dessa minuter. Kort och gott: kort backe för styrka, snabbhet och spänst. Flera flugor i en smäll alltså!

Körde backträningen vid Fiskartorpets backhoppningstorn. Hoppade momentet att köra backträningen i själva backhoppningsbacken, kändes lite overkill.  Måste säga att löpningen kändes riktigt bra även idag. De första intervallerna var lite sega innan kroppen hade vant sig, men därefter flöt det på. Tog några klunkar vatten efter elva minuter men var snabbt på't igen. De sista tre intervallerna tryckte jag på ordentligt. Pulsen kom snabbt tillbaka när de 22 minutrarna var till ända.

Fiskartorpet vid Stora Skuggan

Så jag tror nog att korta backintervaller kan vara bra till mycket, helt enkelt!

Mot Dakota. Etapp 2: Alingsås

Så var det dags att åter klappa oss själva på axlarna och summera sommarens löpta kilometer. Sedan i mitten på juni fram till dags dato är eder långlöperska nu uppe i blygsamma 16 mil... men vi har lämnat Uddevalla och tagit oss till Alingsås.

Omvägar är bra, för Bohuslän är vackert!

Alingsås är en liten stad nästan fem mil nordost om Göteborg. Stadens store man är Jonas Alströmer, verksam under 1700-talet och gjorde sig ett namn som mannen som införde potatisen i Sverige. Det senare är väl inte helt sant, men sant skall vara att Alströmer bidrog till massodling av potatis och fick nolan att nå ut till de breda folkmassorna. Sveriges första potatisodling sägs därför ha legat i stadsdelen Nolhaga, som också fått sitt namn efter "nolan" - ett annat ord för potatis. Nolhaga är än idag en känd plats i Alingsås, och stoltserar med ett vackert slott ritat av min favoritarkitekt Adrian Peterson, i en liten slottspark inte långt från stan - som dessutom är öppen för allmänheten och innefattar bland annat en liten djurpark samt motionsspår, utkikstorn och kolonilotter. Patriciervillan i italiensk nyrenässansstil byggdes som hem åt järnvägsbyggaren Claes Adelskiöld 1880. Ett stenkast från villan (slottet i folkmun) ligger Nolhagahallen, där Alingsås Handbollsklubb spelar sina hemmamatcher. Handbollen är en stor sport i Alingsås och laget vann elitserien 2009.

Nolhaga Slott. Adrian Peterson, han kunde rita fina hus han.

Alingsås har även gjort sig berömt för sina många caféer. En vandring längs med huvudstråket Kungsgatan bekräftar att fiken ligger tätt. Classic Coffeehouse på tvärgatan Nygatan bjuder på stora bakverk och en fin innergård. Balders Hage på Drottninggatan har också en fin kaffeservering och butiken i samma hus är definitivt värd ett besök. Café Ringen, också det på Drottninggatan, skall vara ett av stans äldre.

Här står han staty, den gode Jonas Alströmer, på Stora Torget i Alingsås

"Ljus i Alingsås" är en populär utställning i stan som äger rum varje höst. Olika ljuskonstnärer, flera internationella, ställer ut sina installationer på flera platser i stan. Tillsammans bildar de sevärdheter i en vandringsslinga runt stan. Läs mer om utställningen här. 

Jag råkar dessutom veta att Hälsostudion är en riktigt bra och trevlig träningsanläggning i Alingsås, som varmt kan rekommenderas om man har vägarna förbi! Därför beger vi oss dit för lite stretch och styrketräning efter ankomst till Alingsås. Härifrån är det inte heller långt till Momenti Liberi, där vi äter middag och fyller på energidepåerna efter vår långa löpning. Natten tillbringar vi på First Hotel Grand, och innan vi joggar iväg från Alingsås dagen därpå tar vi oss förstås en liten promenad i Nolhagaparken och beundrar utsikten från utkikstornet i parken. Eftersom det är fint väder fortsätter vi förbi den anrika idrottsarenan Mjörnvallen, och passar därefter på att ta ett dopp i sjön Mjörn. Nu har kropp och själ fått sitt av Alingsås. Vi snörar på oss löpardojorna och fortsätter mot Dakota!

Happy Tuesday

Uppdrag: hitta tillbaka till semesterkänsla, trots ingen semester.
Identifiera: vad är semesterkänsla?
Hypotes: känsla av frihet, lugn, öppna sinnen, vilja att se och upptäcka, vara i nuet, göra trevliga saker.

Därför: Var för ovanlighetens skull extremt sötsugen. Det händer typ aldrig, och därför tyckte jag att det var läge att lyssna på kroppen. Knatade alltså iväg till trevliga xoko vid Sankt Eriksplan och vad skådade där mitt vänstra öga bland alla godsaker - en pekannötspaj! En sådan fick det bli. Och en chai-latte. xoko har dessutom tidningar som man kan låna under tiden man fikar. Bläddrade i en resetidning, funderade lite på vad jag vill göra för roliga resor nästa år, och har några idéer. Tiden räcker dock inte till för allt, så det kommer att bli till att välja. Bland annat vill jag segla nästa år igen, helst i Grekland, i ett par veckor. Men jag skulle också vilja spendera en längre tid, typ en månad, i Frankrike. Jag ser framför mig att man inleder semestern med en veckas språkkurs, möjligen i Paris. Därefter tillbringa en vecka i Biarritz, en vecka på Rivieran och en vecka någon annanstans alternativt på resande fot i landet. Men så vill jag ju också tillbaka till Nya Zeeland, och till det vill jag säga att det krävs minst tre veckor. Monsieur har ju aldrig varit där och jag har massa platser och saker som jag vill visa honom. Jag bodde ett år på Nya Zeeland på gymnasiet, och det är verkligen ett fantastiskt land. Tror att disponeringen av semesterveckor kommer att bli den svåraste nöten att knäcka här.

Ja, det var tankar som kläcktes när semestermoodet infann sig. (om jag var i nuet när jag drömde om nästa års semester? amen, självklart!) Pajen var dessutom sanslöst god. Smaklökar och sinne blev euforiska och stärkt av detta spatserade jag sedan runt i caféets omgivningar, och låtsades vara turist för att se staden med nya ögon. Gick ganska bra.

Do try this at home!

Slutsats: Mission completed. Nu ska jag läsa bok. Eventuellt blogga lite till. Har idéer till inlägg som jag skulle vilja få till.

Vyer från en morgonjogg



Oh, vackra Söder Mälarstrand



Lätt distans ("myspass" enligt schemat (!)). Ganska blåsigt, lite småkyligt i början. Tillika ganska sega ben sedan gårdagspasset, men efter några kilometer drogs tempot upp mer än avsett. Totalt drygt 8 km även idag. Nu: redo att jobba.

En av mina favoritbroar att spinga på! En annan dag.

Drama Riddarholm

Långsam snabbdistans eller medelhård distans?

Valde mellan att köra ett lugnt, lite längre distanspass och ett kortare, hårdare distanspass idag. Eftersom jag har en bra extrarunda som jag kan ta på väg hem från jobbet och som är exakt 8 kilometer lång, valde jag det senare alternativet. Höll på att sätta det äckliga jobbkaffet i halsen då jag såg hur snabbt jag "borde" springa enligt träningsschemat: sub 1.45-Lise skulle på detta pass hålla ett tempo mellan 5.15-5.20 per kilometer. Missförstå mig rätt nu. Jag gillar att kuta intervaller av olika slag, men sådana här pass som ska gå ytte-pytte-lite snabbare, under en längre tid, än min sköna distanslunk får mig att bäva lite.

Men ack vad jag susade fram. Som en racerbil modell snabbare. Började lite lätt eftersom jag sprang inne i stan. Kollade på klockan efter en kilometer och hade susat fram i 5.13-tempo utan minsta ansträngning. Gav positiv känsla, kan ju trycka på lite! Kungsholmen är ju rätt kuperad men jag gav mig attan på att trycka ifrån i backarna också. Kilometertiderna gick snabbare och snabbare och de två sista gick i 4.55-tempo - och inte ens då var det en outhärdlig ansträngning. Lite flåsigare än vanligt, som sig bör på ett medelhårt distanspass, men långt ifrån de vanliga snabbdistanser som jag har kört med Team Stockholm Marathon. Hmmm. Kilometertiden, som till slut blev 5.11 i snitt, är kanske för mig en långsam snabbdistans snarare än medelhård distans? Oklart. Nöjd och stolt är jag i alla fall över mina ben och min puls idag som presterade så bra under dessa 8 kilometer.

Förresten, nu är det höst! Stockholmsvädret av i afton ger i alla fall den känslan. Helt plötsligt känns det väldigt okej att inte vara sommarledig längre. Har för övrigt en del tankar kring hösten, tankar kring hur jag ska hitta en bättre balans mellan typ allt i mitt liv den här hösten. En utmaning är att inte boka upp varenda dag och kväll flera månader framöver - vill kunna vara mer spontan men också ha mer tid till mig själv. Under en lång period har jag känt att det har varit så mycket jag har velat göra, så många jag har velat träffa och umgås med att den fullspäckade kalendern inte ens har varit rolig. Har inte hunnit uppskatta att det finns så mycket roligt att göra, och så fina kompisar att hänga med, eftersom allt har gått i ett och mer känts som måsten att klara av än som fina upplevelser. Ska alltså försöka finna ett sätt att hantera det här på. Oklart hur dock. (You see: Alla roliga saker är ju liksom fortfarande roliga och jag vill ju fortsätta att träffa mina vänner.) Just nu känns det bra i alla fall: konstaterade precis att flera veckodagar i augusti inte är uppbokade och därmed fria för spontana upptåg. Heja mig!

Gogogo höst

 

TGIF

Stilla ute på Djurgården imorse

Finns inga dåliga väder, bara dåliga....kläder, sägs det (benägen att inte hålla med: den som sade det hade inte sprungit Stockholm marathon anno 2012). Så jag gav mig förstås ut på mitt planerade långpass, duggregnet till trots. Jag hade velat lite innan hur jag skulle göra med det - jag behöver få till långpass, och hur jag än vrider på det finns det inte tid i helgen. Det är inte optimalt att köra långt dagen efter ett hårt intervallpass, i varje fall inte för mig, men så fick det bli idag! Och nu får ju pinnarna vila i några dagar extra.

Långpass och långpass, förresten. Det blev 16,5 kilometer och givetvis är det långt eftersom det är längre än en mil, men optimalt för mig är egentligen närmare 20 kilometer snarare än 15. Men med td som periodvis knapp vara, fick det bli såhär idag.

Det var få löpare ute idag. Trots regnet var det väldigt lugnt och stilla ute. Dessutom var jag wild and crazy och lyssnade på ett sommarpratarprogram när jag sprang. Har alltid alltid alltid musik på annars. Jag lyssnade på Eskil Pedersen - har velat lyssna på det ett tag, men samtidigt dragit mig för det eftersom hans berättelse sannolikt skulle vara väldigt tung att höra. Och det var den förstås. Men hans optimism och livsinställning imponerade på mig. Det gjorde programmet uthärdligt att lyssna på.

Men det här med att springa och inte få lyssna på musik samtidigt...inte riktigt min grej. Måste ha musik. Min största rädsla inför ett lopp är alltid att musikspelaren ska lägga av. Skulle liksom inte greja det annars, jag hämtar så mycket energi från musiken när jag springer.
Så lite Hellacopters fick avsluta de sista kilometerna av rundan då Eskil hade pratat klart. Och just då slutade det också att regna.


- Posted using BlogPress from my iPad

Långpass

...coming up. Men dötrist väder. Kom igen nu Lise!

Slår ett slag för Musselloppet!

Hörrni, är ni på västkusten på lördag? Kanske i närheten av Lysekil till och med? Men ta er då i hatten och anmäl er till Musselloppet. Distanser upp till en mil.

Samtidigt bjuds det på musslor från flera restauranger i Stadsparken. Det är näppeligen musselfestival i stan!

Tyvärr ska jag inte springa själv. Har åtaganden på fel sida landet. Men har besökt festivalen flera år och diggar verkligen provsmakandet av musslor på dagen. Och i samband med löpning kan jag inte annat än anta klockren kombo.

Någon som ska kuta?

- Posted using BlogPress from my iPad

Kortintervallerna och jag

Förutsättningar: 40 sekunder. 200 meter. 15 gånger. 5 set med tre i varje.



Det var kvällens förutsättningar för dagens Team Stockholm Marathon-träning. Kände mig piggare än väntat i benen och för mig var det verkligen inget fel på farten (den snabbaste i 3.22-tempo, långsammaste i 3.45-dito). Bra puls. Dessutom väldigt kul att springa på bana; vi körde på Östermalms IP, helt annan känsla när man ska springa snabbt.

Efter träningen lurade tränarna på oss massiv styrketräning på gräsmattan framför GIH-badet. Tur att jag tränat lite armhävningar och planka på egen hand i sommar!




- Posted using BlogPress from my iPad

Middag vid det blå

Inget bad ikväll för mig. Men väl middag och vin vid havet. Solen välsignade oss med några varma strålar typ fyra gånger...

Benen: sega efter gårdagens trösklar. Ätit pasta till middag för lite extra energi till morgondagens snabbintervaller.







- Posted using BlogPress from my iPad