tisdag 26 juni 2012

Morgonjogg i Toscana

Böljande gröna kullar. Olivlundar. Vinodlingar. Morgondis över åkrarna. Alléer. Branta grusbackar. Spelande syrsor. Klarblå himmel.

Tidigt i ottan, innan den mest tryckande värmen sköljde över Toscanas kuperade landskap, begav jag mig så iväg på en morgonjogg. Hade planerat att köra lite backträning, men efter ett tag visade Garmin att jag hade sprungit ungefär den dubbla planerade uppvärmningsdistansen varför jag vände tillbaka hemåt. Åtta lugna kilometer fick jag ihop. Väl tillbaka på gården körde jag styrka i en dryg kvart. Grodhopp, 3*10. Plankan, både framåt och på sidorna: 30 sek, 20 sek, 15 sek på varje. Liggande rygglyft, 3*10, samt båten, 3*15. Därefter väl laddad för ett besök i San Gimignano, medeltidens Manhattan högst upp på en kulle i bergstrakterna mellan Empoli och Siena. Med fullständigt bedårande utsikt.






- Posted using BlogPress from my iPad

fredag 22 juni 2012

Glad midsommar!

Härlig bild från idag. Notera solkrämen - inte alltid den får komma fram på midsommarafton. Nu: packa, för imorgon bär det av på resa!


torsdag 21 juni 2012

Speedy Gonzales

Idag gick det undan!

På dagen då sommaren kom till huvudstaden och för första gången på över en månad var jag idag på torsdagsträning med TSM. Nu är det Stockholm halvmara i september som vi tränar inför, eller tja, några löpare har siktet inställt mot Jubileumsmaran och ytterligare några tränar inför Tjejmilen. Jag har även i år placerat mig i 1.50-gruppen. Kände idag att jag ligger i den snabbare delen av gruppen - förra året låg jag inte riktigt lika långt fram. Tänk vad det senaste årets träning har gjort för mig! Like.

På dagens schema stod långintervaller. Tre minuter gånger 6, tänkt tempo 4.35-4.45. Undrade lite innan hur det skulle kännas; inga kvalitetspass sedan början av maj. Men det kändes grymt! I strålande sol joggade vi i 5.30-tempo cirka 4 kilometer från GiH-badet till Djurgårdsbrunn. Väl där lite löpskolning och så bar det iväg. Hade grymt flyt under första intervallen och benen ville springa fort, fort. När klockan stannade efter tre minuter hade jag sprungit min intervall i 4.06-4.10-tempo. Höll igen lite under andra och tredje intervallen, de gick i 4.20-4.25-tempo, men sen blev det lite segare. Ingen serievila och under de sista tre intervallerna fick jag upp flåset lite, vilket var skönt. Det är ju det som bygger. Ingen intervall gick dock långsammare än 4.35. Mycket nöjd med detta! Finns ju lite fart i dessa ben, helt klart. (ja, med mina mått mätt, jag är ju ingen Anders Szalkai men det är heller inte med honom jag jämför mig). Efter nedjogg i 5.45-tempo blev det en lång stretch i solen bakom Stockholms Stadion. Underbar kväll! Blev även pålurade ett extra-set plankan som bonus efter stretchen.

Summa summarum: bra genomfört pass att ta med sig inför den långa utlandssemestern. Som jag har saknat dessa torsdagar med TSM. Nu känns det att sommaren har börjat. Glad midsommar!


- Posted using BlogPress from my iPad

onsdag 20 juni 2012

Aj, mina gluteus maximus

Ogillar träningsvärk i överkroppen. Gillar träningsvärk i underkroppen. Ben och butt - underbart när man knappt kan sätta sig ned utan att ropa aj. Detta kallas att ha tagit i, mina vänner!


- Posted using BlogPress from my iPad

tisdag 19 juni 2012

Post-gym-seg

Jorå, visst kom jag igång! Helt plötsligt hade en hel timme passerat och jag fick brådis till restaurangen där jag skulle äta middag. Lyckades även med att vara lite bitchig mot en kille - mkt olikt mig, alltid trevlig och snäll - utanför stället. Vill bestämt hävda att han började otrevligheterna. Det innebär dock inte att man, som jag, behöver vara tyken tillbaka.

Men åter till gymmet. Körde ben, hårt, benhårt. Detta är mitt favvo-ben-pass: benböj, leg curl, leg extension, insida lår, utsida lår, dynamiska utfall samt vanliga utfall. Hann även med en balansövning innan jag även körde igenom ryggen med låg rodd, ländrygg, bröstpress och hög rodd. Samt lite situps på boll. Nöjd! Och nöjd med att jag kom ihåg att även köra bröst, rygg och mage.


- Posted using BlogPress from my iPad

På gymmet

Dags att träna benstyrka. Trött efter tidig morgon - trevlig frukostdejt med två kompisar - alltså lite opepp. Piggnar nog till när jag sätter igång.


måndag 18 juni 2012

Steady as she goes

Första löppasset sedan marabedriften gick av stapeln idag. En lugn transportjogg över Kungsholmen hem från jobbet på drygt 8 kilometer, kändes ok. Framförallt skönt att vara igång! Det är självklart fullt möjligt att jag har tagit ett lite väl långt uppehåll. Jag nöjer mig med att konstatera att så kan det bli ibland och bara det är en lärdom. Nu är jag i alla fall back on track! (förstås med udda strumpor, always!)






- Posted using BlogPress from my iPad

söndag 17 juni 2012

När det ryckte i löparnerven

Hemma igen från vår fantastiska helg i Paris. Ja, jag har ju jobbat men de övriga konferensdeltagarna var mycket trevliga, så det kändes nästan som en social tillställning där vi fick chansen att diskutera flera intressanta och högaktuella ämnen. Och de riktiga sociala aktiviteterna var riktigt fina: middag i Eiffeltornet (schysst utsikt, oh yes), rundvisning i Versailles trädgårdar och så då den fantastiska lunchen. Lördag kväll var det fri tid och monsieur och jag vandrade runt på Montmartre och lyckades slutligen med konststycket att hitta en liten fransk restaurang som kändes riktigt äkta. Svårt att toppa Gordon Ramsay-lunchen dock, åjo, once you get the taste of the good life...



Fantastiskt vacker slottsträdgård i Versailles



Grymma krukor! Vill ha!


Jag hade faktiskt inte med mig träningskläder till Paris och jag ångrade det lite imorse! Vi tog en tur i Jardin de Tuileries efter frukost och parken fullkomligt kryllade av joggare. Men även av folk med yogamattor och i ett hörn av parken utövade ett gäng någon form av Friskis och Svettis-inspirerad gympa. Jag blir så upprymd över sådana platser, blev så sugen på att själv vara träningsklädd och svettig och en del av allt det där.

Men, nu är vi hemma igen och det är nya tag som gäller den här veckan. Träningsmässigt ser jag fram emot flera löppass, med TSM-träningen på torsdag som veckans höjdpunkt. Nu är det mot Stockholm halvmarathon i september som fokus riktas!


- Posted using BlogPress from my iPad

Paris, Paris

Åh, så fint vi har haft det! Mycket benträning också i form av massa trappor upp till Montmartre. Men också magträning: 7-rätters till lunch på Gordon Ramsey-restaurang i Versailles. Och gott vin. Life's good.

Här är lite bilder på vår fina innergård.








- Posted using BlogPress from my iPad

fredag 15 juni 2012

Vikt, mat och vikten av att äta

Det här är nog första och sista gången jag tänker skriva om dessa ämnen i kombination. Jag tänker nämligen inte särskilt mycket på dem själv, mycket för att jag inte vill dras in i någon jäkla vikthets, och tycker att det bland ofta råder en allt för stor fixering kring mat och vikt. Dieter hit och dit. Missförstå mig inte: övervikt är inte hälsosamt, och det är heller inte bra att vara smal och bara proppa i sig onyttigheter bara för att man kan. Men vi som rör på oss och därmed bränner massa borde inte gå och fundera så himla mycket på mat och vikt!

Och tro inte att jag aldrig har brytt mig. Den flicka är nog inte född som aldrig har reflekterat över sin vikt, tyvärr. Med åren har detta dock känts mindre och mindre viktigt för mig. Åldern verkar dessvärre även ha dämpat min aptit (tidigare bottenlös, kunde äta hur mycket som helst utan att det sade stopp. Saknar det ofta, att liksom kunna svulla, det går inte längre.). Min poäng med detta inlägg är att jag inte vill begränsas av dåliga tankar, dieter och annat. Jag vill inte vara någon som vrider och vänder på varenda ingrediens innan jag stoppar den i munnen. Det skulle kännas som en begränsning. Jag har full förståelse för att man under perioder vill lägga om sin kosthållning eller testa annan mat än den man är van vid. Och det är fine om man blir lyckligare av det. Men om man gör det för att i sina egna ögon bli finare men får kämpa som fn för det - snälla låt bli. Ni är fina som ni är!

Och vill ni ändå gå ned i vikt? Lägg ned det. Men okej. Jag har ett sjukt enkelt råd med mycket positiva bieffekter. Häng med till Dakota och bli långdistanslöpare. Kilona rasar av långa löppass, vare sig man vill det eller ej. Och då blir ätandet istället viktigt på så vis att man måste äta ordentligt för att orka. Det är till och med nästan svårt att få i sig tillräckligt med energi. Vikten av att äta blir förhoppningsvis viktigare då än vad förändrat ätande potentiellt kan göra för vikten.



- Posted using BlogPress from my iPad på ett plan till Paris!

Norwegian, wifi och Paris

Jag och monsieur är på väg till la France! Jag ska på konferens och monsieur är med som medföljare, har eget program med andra medföljare när jag arbetar.

Efter helgen blir det nya tag med löpningen. Nu borde benen vara återhämtade efter maran och jag är så himla sugen på att ge mig ut igen!



- Posted using BlogPress from my iPad

Location:Paris

tisdag 12 juni 2012

Sillmjölke, bröstmuskler och hantlar


Fann en dryg timme över mellan jobbslut och kompismiddag, så bestämde mig snabbt för att köra ett styrkepass på Sats Zenit. Hade förstås preppat väskan innan - man vet aldrig om man får för sig att träna om extratid bjuds! Den här gången var det dags för en annan försummad muskelgrupp att få känna att den levde: min så smått icke-existerande bröstmuskulaturen.

Hu. Jag var faktiskt rätt stark här en gång i tiden då jag körde mycket bodypump. Nu kändes det mest löjeväckande. Låtsades som att jag körde rehab-träning eller något så att ingen händelsevis skulle få för sig att jag tyckte att de vikter jag körde med var så tunga som jag faktiskt tyckte att de var. Men, man blir ju bra på det man tränar och detta var nyttig träning för mig.

Körde ett liknande upplägg det i lördags: värmde upp på crosstrainern och var därefter på jakt efter sju olika maskiner eller övningar för bröst, axlar och armar. Facit: bröstpress (hög och låg), axelpress, biceps, triceps, ovansida arm samt pec dec. Därefter en pilatesövning för ryggen, vanliga situps samt sneda magmuskeln med hjälp av en liten kettlebell. Träningsvärk lär komma som ett brev på posten. Like!

Ödlor, livbojar och spinning

Jag kom upp som planerat igår när klockan ringde 5.30. Råkade välta ut halva kaffekoppen innan jag ens hade hunnit ta en enda klunk, men inte ens det hindrade mig. Benen kändes fortfarande lite sega - nästan mer sega nu än direkt efter maran - men pumpen var behaglig. Nästa pass kommer att bli bröst och armar. Sannolikt imorgon. Ser fram emot att börja springa igen nästa vecka!



- Posted using BlogPress from my iPad

söndag 10 juni 2012

Vilar helgodagen

Eller, mer korrekt, helgar vilodagen: fika på trevliga kaféet Esaias på Drottninggatan med mina maratonkompisar. De laddar dock för Jubileumsmaran, och sprang således inte förra lördagen. Nu: fotboll.

Vilka ska bort när det är vilodag?
Träningsvärken är precis som befarat inte av denna värld. Stackars lilla rygg, axlar och små armar. Ni borde utsättas oftare för påfrestning i form av styrketräning. Lovar att bättra mig!

Imorgon är ett morgonpass inplanerat, för första gången på länge. Egentligen är jag en morgonträningsmänniska, men har det senaste halvåret kommit lite ur fas med detta. Klockan 6.30 imorgon ska jag alltså träna cykel på Hötorget med en instruktör som jag vet sedan tidigare att jag gillar. Har laddat upp kylskåpet med smoothies som jag tänker förtära till frukost: en grön smoothie med avokado, spenat, lime och havremjölk, och en röd smoothie innehållandes jordgubb, blåbär, kiwi och äpple. Jag gillar att ha fixat i ordning så mycket som möjligt kvällen innan ett morgonpass, så att det bara är att gå upp, slänga på sig kläder, få i sig kaffe och något enkelt i matväg innan man rullar iväg till träningen.

lördag 9 juni 2012

... och med armar som spaghetti

Hittills ingen post-mara-depp för min del. Har haft så fullt upp med att fira födelsedag att jag inte hunnit med något sådant. Men den där dippen kommer kanske ännu senare? I vilket fall, jag är belagd med löpningsförbud i en vecka till. Vill inte riskera något, typ skada. Detta lilla uppehåll ger emellertid stora möjligheter till att träna saker jag inte brukar träna, såsom spinning på nationaldagen, eller saker jag borde träna oftare. Idag föll träningen inom den senare kategorin: jag körde axlar och rygg.

Jag hade in i det sista inte bestämt träningsupplägg. Ett synnerligen ovanligt fenomen för mig, som alltid har en minutiös plan för min träning. Vad kreativ jag blir av detta löpningsupphåll! Well, så här blev det: Efter uppvärmning på cykel och crosstrainer bestämde jag mig för att jag skulle få ihop åtta olika övningar för rygg och axlar. Det blev hög rodd, låg rodd (2 varianter), rygglyft, marklyft, axelpress (2 varianter), triceps. Avslutade med situps på boll.

Misstänker svår träningsvärk imorgon. Armarna skakade när jag cyklade från gymmet, och jag var nästan orolig för att händerna skulle tappa taget om styret. Lyckligtvis höll jag mig stången, och kunde enligt plan ta mig till utställning på Moderna Muséet samt återhämta krafterna över en kaffe med vännen T i Kungsträdgården.

Nu funderar jag på vad jag ska hitta på för roligt att träna under nästa kreativa gympass. Bröst?

Mot Dakota. Etapp 1: Uddevalla

Medlöpare! Det är dags att summera den första månadens löpta mil. Facit visar 7,7 avverkade mil sedan bloggen föddes i början av maj. En någorlunda blygsam början på vår resa, som dock har tagit oss hela vägen från Göteborg till Uddevalla.




 Uddevalla, största stad i Bohuslän med drygt 31 000 invånare, har en lång och intressant historia och har under stora delar av sin existens varit under dansk/norskt styre. Staden Uddevalla fick stadsrättigheter redan 1498. En gång i tiden hette platsen Oddevold, ett namn än idag lever vidare i stadens främsta fotbollslag. Namnet Oddevold kan härledas ur det norska språket, som var det talade språket i Uddevalla fram till den svenska ockupationen år 1658. Bland stadens industrinäringar var länge Uddevallavarvet och Volvo stora arbetsgivare, där varvet sedan 1980-talet är nedlagt. Volvofabriken, mindre idag än vid dess tillkomst, tillverkar emellertid fortfarande modellen C70. 

Sedan vi lämnade Göteborg den 7 maj har vi sprungit längs med E6:an norrut. Vi har bland annat passerat Kungälv, Stenungsund och Ljungskile på vår resa. I Ljungskile, den lilla orten som vid ett par tillfällen haft ett fotbollslag i allsvenskan, stannade vi till för lunch vid Laxbutiken. Vi sprang även en kort avstickare till den lilla byn Ulvesund, längs Ljungskileviken mittemot den gamla kurorten Lyckorna. I Ulvesund fikade vi i det delvis nedlagda Ulvesunds växthus och köpte ost i Gerts Ostvagn innan vi joggade vidare till Ulvön, där vi också svalkade oss med ett dopp i havet. Efter doppet fick vi avnjuta en glass från Ulvesunds båtvarv innan vi fortsatte vidare mot Uddevalla. Från den vackra Sunningenbron, klar så sent som år 2000, är utsikten makalös över Byfjorden. Här viker vi av och joggar längs med fjorden in till själva tätorten Uddevalla.

Sunningenbron (Uddevallabron i folkmun)
Gustafsbergs vackra gamla varmbadhus, numera vandrarhem.

I Uddevalla blir det övernattning på Gustafsbergs vandrarhem strax utanför stadskärnan. Gustafsberg blev känt som kurort på 1800-talet, då prominenta gäster såsom självaste kronprins Oscar (senare Oscar II), Fredrika Bremer och August Hierta frekventerade badorten. Vi är alltså i mycket gott sällskap! Det är det gamla varmbadhuset som nu har gjorts om till vandrarhem, vårt stopp för natten. Innan vi lämnar Uddevalla morgonen därpå blir det en vandring längs med strandpromenaden, invigd 2006, samt ett besök på Bohusläns museum.


Bra jobbat, alla löpare! Vi har nu tagit de första stegen mot Dakota och nått vår första anhalt på vägen. Vi får passa på att njuta av detta stopp, klappa oss själva på benen och fötterna som har tagit oss så här långt, och sedan ta nya tag mot nästa etapp. 


fredag 8 juni 2012

Nu är det dags!

EM har börjat. Snart match 2.


torsdag 7 juni 2012

Jubilarer

Bloggen, fyller en månad. Jag, fyller jämnt. Hurra! Firas med spa och båttur i Stockholms skärgård.



onsdag 6 juni 2012

Dagens träning

Det blev tre vilodagar. På den fjärde dagen spinnade jag.

 Jag har inte tränat spinning sedan i vintras men kroppen kändes väldigt bra och det var svårt att komma upp i puls, kände mig stark. Det var nog bra att träna något annat än löpning idag, och den sista träningsvärken jag hade kvar i kroppen sedan i lördags försvann nu. Jag är rätt säker på att jag inte har fyllt på ordentligt med energi efter loppet, för jag har haft svårt att äta, och är därför ganska trött och hungrig. Vet inte riktigt vad jag ska göra åt det? Dropp? Två dagars för tidigt födelsedagsfirande har nog också satt sina spår. Och då har jag ändå inte fyllt år (riktigt) än!

PS. Hade "Finisher"-tröjan på mig under passet. Kände mig sjukt stolt och mallig och hoppades att alla noterade hur duktig jag varit några dagar tidigare.

måndag 4 juni 2012

Den ocensurerade versionen

Saker jag förundras över, två dagar efter loppet:

  • Fötterna. Inte minsta tillstymmelse till blåsa eller skavsår. Smorde in de små rackarna med vaselin flera timmar innan start, kan det varit det? Jag var inte beredd på att de skulle må så bra under loppet.
  • Kläderna. Inga skavsår här heller. Trots nyinköpt merinoullströja på Löplabbet fredag eftermiddag!
  • Min energi. Att det inte gick fortare på slutet berodde på stumhet (vanlig) och stumhet på grund av kyla i benen. Inte på att jag inte hade någon energi kvar i kroppen, för det hade jag - mina supportrar längs med banan förvånades över hur fräsch jag såg ut. Och hur fräsch och pigg jag var hela kvällen under festen. Så något rätt hade jag tydligen gjort i min uppladdning.
  • Känslostormarna. Jag trodde inte att jag var så blödig att jag skulle få tårar i ögonen av glädje flera gånger om under det 4,20 timmars långa loppet.

Hur nervös jag var inför loppet? Well, ganska... men jag kan inte påstå att jag var alltför laddad inför loppet dagarna innan. Tror att jag hade fått i mig något olämpligt redan i mitten av veckan för onsdagens Vårrus följdes av magknip, och ändå in på fredagen var jag osäker på om jag skulle kunna komma till start eftersom jag kände mig så matt och uppkörd i magen. Väderleksutsikterna gjorde inte heller att någon direkt längtan efter att springa plaskblöt i ett antal timmar infann sig...
Men uppenbarligen taggar man till när det väl gäller.


Positiva minnen (ett mycket litet urval):
  • Günters bikinisång som hjälpte mig upp för Västerbron.
  • Van Halens Jump, som kom i slutet av Gärdet. Jag hoppade till vid varje "Jump" för att glädja mig själv och ge mig ny energi. Jag hoppas att jag även gladde någon annan med min lite annorlunda löpstil.
  • Alla supportar längs banan. Pappas otroliga glädje när jag kommit i mål. Jag tror nästan aldrig att jag har sett honom så glad.

Med några dagars distans är det klart att jag är besviken över att magen övergav mig. Jag hade kommit in i ett bra flow innan ett första besök blev oundvikligt, vilket fick mig att tappa mycket temperatur och stelna till. Utan den fadäsen hade jag gott häng på tider under 4.10 vilket var mitt reviderade mål efter sjukdomsperioden. Jag vet faktiskt inte vad jag gjorde fel med magen. Detta har inte hänt förr och jag har proppat i mig allt möjligt konstigt under rundor och lopp utan problem tidigare. Det är möjligt att det var något jag hade fått i mig tidigare i veckan som spökade - jag får återkomma om jag kommer på något mer. En kollega misstänkte kylan.

Nu blir det nya tag!

Nu börjar det kännas

Det var en lite tröttare och segare tjej som pallrade sig till jobbet imorse. Från att ha varit mycket fräsch och pigg igår börjar benen stelna till lite nu. Skön känsla! Intygar att benen jobbade lite i lördags!

söndag 3 juni 2012

4 timmar, 20 minuter och 24 sekunders ren eufori

Åh. Har inte haft tid att samla tankarna och upplevelserna från gårdagen förrän nu. Mest gått runt och svävat i ett lyckorus. Tiden blev alltså 4.20.24, vilket är långsammare än vad jag önskat, men vad gör väl det!

Lång story: Som bekant var det inte särskilt varmt eller torrt inför start. 4 grader varmt. Var på plats på Östermalms IP strax före 11, och tiden fram till start gick mest åt till att inte frysa sig sönder och samman. Men när startskottet väl gick var jag bara lycklig. Jag lät det gå långsamt, jag skyndade mig inte för att springa om någon. Spara på krafterna. På Söder Mälarstrand möttes jag av första bekanta ansiktet - min kollega - och lagom till Västerbron dök plojlåten Teeny Weeny String Bikini upp i mina hörlurar. Full i fniss skuttade jag glatt upp för bron och beundrade utsikten över det regntäta Stockholm. Därefter kom Run To The Hills som nästa låt på listan och Norr Mälarstrand gick i snabbt och bra tempo. Vid Sankt Eriksplan stod så syskon och sambo, längre bort på Odengatan ytterligare en kollega och vid Sturegatan fick jag möjlighet att high five-a mina föräldrar. Första varvet - som en dans! Och bra tid.

Gärdet/ Djurgården blev som befarat inte vidare trevligt. Vantarna åkte på igen. Väl vid Djurgårdsbrunn började dessutom magen spöka. Jag har aldrig haft problem med löparmage innan men nu var goda råd dyra - ökade takten och vid Gröna Lund blev det ett par minuters uppehåll för att lätta lite. Därefter försvann lite krafter och Strandvägen började kännas tung. Vid Norrmalmstorg dök föräldrarna åter upp, vid Kungsträdgården syskon och sambo och efter ännu ett toalettbesök på Söder Mälarstrand återvände energin. Kollegan stod kvar och jag sprang, om än långsamt, uppför Västerbron. På vägen ned full i fniss - fy satan vad låren smärtade i nedlutet! Men inte långt kvar nu. Med glädjetårar i ögonen fick jag draghjälp av min vän E strax efter 35 km som peppade, sprang med en bit och sade att jag såg stark ut. Jag var så lycklig att jag knappt fick fram ett ord - mer än "det är jobbigt, men det är kul!" Väl här började benen bli riktigt stumma. Av kylan, tror jag. Pulsen var låg och behaglig men stela ben gjorde det omöjligt att dra upp tempot och de sista kilometrarna var riktigt jobbiga.

Med glädjegråt i halsen  - jag kommer att klara det! - joggade jag så in på Stockholms Stadion. Fick syn på mamma, pappa och lillasyster i publiken och spurtade de sista hundra metrarna in i mål.

Glad! Inte långt kvar nu!

Stelfrusen och som i ett töcken bytte jag om inne på Östermalms IP. Glad att jag packat ned torrt ombyte. Grattiskramar av föräldrar och syster på plats och hemma i lägenheten väntade 30-årsfirande med släkt och familj. Och endorfinerna bara sprutade ur öronen. Vilken underbart fantastisk upplevelse, och vilken fin kväll. Jag fortsatte att vara otroligt tacksam över allt stöd jag fick längs med vägen och upplevde runner's high under nästan hela loppet.

Sämre: Magen. Hello? Varför skulle du klaga nu? Aja, det kunde vart värre. Jag hade i alla fall inte ont. 5 minuter på bajamaja var inte riktigt vad jag ville lägga på sluttiden, men wtf. Kylan och regnet - ja, det går ju inte att komma undan. Benen började stelna till redan efter en mil, och det händer aldrig annars. Tiden - ville springa snabbare, även om jag tidigt under loppet kände att jag egentligen struntade i tid. Jag ville njuta.

Bättre: Läs ovan. Allt! (utom det som står under "Sämre", då). Samt spellistan. Hastigt ihopplockad sen fredagkväll med massa gamla godbitar - gav grymt mycket energi!

lördag 2 juni 2012

Mitt bästa tips

Ja, jag har ett. Drick en kopp buljong nu. Jag brukar köra en halv buljongträning i 3 dl vatten, inför både korta och långa lopp. Motverkar kramper och annat.

Tacksam

Nu är hon allt galen, den där Lise! - tänker ni. Varför vara tacksam när det är åtta grader ute den andre juni, det spöregnar och blåser kuling. Ja, samtidigt som jag ska ta mig runt mitt första maraton.

Men hur skulle jag inte kunna vara annat än tacksam? Mina föräldrar, mina syskon och delar av min släkt kommer från Göteborg och Skåne för att se på när jag springer och därefter fira med mig hemma. Längs banan trotsar vänner och kollegor regnet och kylan och sms:ar redan peppande ord. Under hela min träningsfas har min sambo aldrig sagt ett enda irriterat ord över allt som haft med min uppladdning att göra. Hur kan jag vara annat än tacksam? Det ska jag tänka på när det blåser som mest längs Västerbron idag. Lycka till alla löpare.