Honestly. På Gamla Ullevi finns först en förstedomare. Han blir skadad innan matchen och en ersättare (fjärdedomaren) får kallas in. Gott så. Men! Precis före avspark blir en av de assisterande domarna också skadad, och då finns plötsligt ingen ersättare. Någon panikslagen jeppe från SvFF får till slut tag på en ny assisterande som i ilfart tar sig till Gamla Ullevi, och matchen kan börja 20 minuter efter utsatt tid. Jo, det här är Sveriges högsta fotbollsserie! Poff.
So what's next? Well. Blåvitts bägge mittbackar går sönder och matchen tar inte riktigt den av mig önskade vändningen. Ahhh... Inte min säsong i år. Inte alls bra för min mage att se matcher som går såhär. (Ärligt: jag kan inte kolla mer än tio minuter i sänder. Sedan måste jag göra något annat och hoppas på kvittering under tiden jag gör detta något annat. Det bästa jag vet är när Blåvitt tar ledningen tidigt i matchen, gärna med många mål, så att man sedan kan luta sig tillbaka och vara lycklig.)
Nu är inte det här en fotbollsblogg och tanken var faktiskt att skriva om att jag har fått nys om Frankfurt Marathon. Och är riktigt sugen! Vännen C är anmäld och har redan bokat hotell. Jag funderar intensivt på att haka. Mycket bra anledning till att få springa långpass i höst och att få chansen att göra en helt egen träningsplanering (jag förlitar mig blint på Anders Szalkai). Jag lär återkomma när jag är anmäld!
Domaren har blåst för halvlek. Jag hoppas få anledning att uppdatera bloggen med lite glädjeyttringar om en timme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar