söndag 16 september 2012

Ett halvmarathon senare

Inte. Roligt. Någonstans.

Så opepp som jag var igår inför Stockholm halvmarathon har jag nog inte varit inför något lopp någonsin (hmm, möjligen Vårruset, som också var ett ganska opepp lopp om ni frågar mig). Det kändes liksom inte kul att ställa sig på mållinjen och misstänka att man hade kunnat göra kanonresultat utan tidigare
bihåleinflammation och matförgiftning. Kan dessutom konstatera att jag inte hade gett mig ut och kutat 21.1 mil igår heller om det inte varit lopp.

Så vadå? Ja, jag ställde mig på mållinjen med höga ambitioner. Jag satsade ändå på att komma under 1.50 och första milen gick väl okej. Men det fanns liksom ingen energi i kroppen. Det var som att magsjukan dränerat musklerna på all styrka som jag vet fanns där, och baksida lår stumnade till redan innan mil nummer ett var avklarad. Men jag pinnade på. Höll enligt min klocka 5.12-tempo första milen, men det var inte roligt någonstans. Försökte hämta kraft i musiken, samma musik som fick mig att sprudla under maratonet i våras, men den fanns inte. Efter 12 kilometer, vid Slottet, övervägde jag att kliva av. Hade undvikit sportdrycken tills dess eftersom jag var orolig för att magen skulle protestera, men nu tog jag en mugg med devisen "om magen börjar krångla nu får jag kliva av!"

Men magen höll sig lugn. Och från Söder Mälarstrand var det ju bara sju kilometer kvar, ingenting, dags att försöka dra upp tempot lite vilket jag gjorde. Gick (gick! Vad fan!) en liten stund vid Tanto och i backiga Sankt Paulsgatan vilket gav lite kraft åt sista kilometern. Väl framme i mål var jag nästan spyfärdig. Mådde sjukt dåligt resten av kvällen. Överansträngning modell större. Jag säger bara: don't try this at home!

Sluttid? Krigade mig i mål på 1.54.05.



- Posted using BlogPress from my iPad

tisdag 11 september 2012

Anmäld!

Äntligen anmäld till Göteborgsvarvet 2013. Lillasyster ska oxå springa. Sjukt dock att behöva anmäla sig mer än ett halvår i förväg!

måndag 10 september 2012

En löprunda

Hur mår kroppen egentligen fem dagar efter en matförgiftning? I vilken form är man? Ska man testa, eller vila en dag till?

Äh. Jag testade. Om det inte hade funkat hade jag väl fått vända tillbaka. Efter lite vel bestämde jag mig för att hoppa in i mitt vanliga träningsschema. Som om bihålor och mage inte hänt, liksom. Det innebar åtta enminutersintervaller med en minuts ståvila mellan varje intervall, samt med uppmaning att inte maxa! Perfa!

Så jag joggade bort till Djurgårdsbrunn, cirka fyra kilometer. Kändes helt ok, men det var ju inga höjdarfarter som uppnåddes. Intervallerna däremot, över förväntan! Hade tänkt att 5.00-minuterstempo antagligen var rimligt (om än inte var jag hade velat ligga), men istället flöt jag fram i 4.21-4.42-farter. Och utan att maxa. Hade jag fått träna som vanligt de senaste tre veckorna hade jag kanske inte varit så happy med detta, men nu ger det mig en signal om att min lägstanivå kanske ligger ett snäpp högre än förra året. (Nedjoggen var dock sjukt seg. Typ 2 kilometer i 6.20-tempo. Bristande energiintag gjorde sig påmint.) Firade rundan med en Gainomax vanilj. Yummie!



- Posted using BlogPress from my iPad

söndag 9 september 2012

Long time no blogging

Jag laddar upp för den här halvmaran på mitt sätt: när nio dagars bihåleidioti äntligen är till ända, låter jag en matförgiftning ta vid och däcka kroppen totalt i 2,5 dygn. Ett antal kilo lättare och med förtvinade muskler är jag så redo att ta mig an lördagens lopp. Vad tror ni? En hit?

(Bitter? Åh, nä. Jag är faktiskt väldigt tacksam över att jag inte är skadad, till exempel.)


- Posted using BlogPress from my iPad