TGIF

Stilla ute på Djurgården imorse

Finns inga dåliga väder, bara dåliga....kläder, sägs det (benägen att inte hålla med: den som sade det hade inte sprungit Stockholm marathon anno 2012). Så jag gav mig förstås ut på mitt planerade långpass, duggregnet till trots. Jag hade velat lite innan hur jag skulle göra med det - jag behöver få till långpass, och hur jag än vrider på det finns det inte tid i helgen. Det är inte optimalt att köra långt dagen efter ett hårt intervallpass, i varje fall inte för mig, men så fick det bli idag! Och nu får ju pinnarna vila i några dagar extra.

Långpass och långpass, förresten. Det blev 16,5 kilometer och givetvis är det långt eftersom det är längre än en mil, men optimalt för mig är egentligen närmare 20 kilometer snarare än 15. Men med td som periodvis knapp vara, fick det bli såhär idag.

Det var få löpare ute idag. Trots regnet var det väldigt lugnt och stilla ute. Dessutom var jag wild and crazy och lyssnade på ett sommarpratarprogram när jag sprang. Har alltid alltid alltid musik på annars. Jag lyssnade på Eskil Pedersen - har velat lyssna på det ett tag, men samtidigt dragit mig för det eftersom hans berättelse sannolikt skulle vara väldigt tung att höra. Och det var den förstås. Men hans optimism och livsinställning imponerade på mig. Det gjorde programmet uthärdligt att lyssna på.

Men det här med att springa och inte få lyssna på musik samtidigt...inte riktigt min grej. Måste ha musik. Min största rädsla inför ett lopp är alltid att musikspelaren ska lägga av. Skulle liksom inte greja det annars, jag hämtar så mycket energi från musiken när jag springer.
Så lite Hellacopters fick avsluta de sista kilometerna av rundan då Eskil hade pratat klart. Och just då slutade det också att regna.


- Posted using BlogPress from my iPad