Den ocensurerade versionen

Saker jag förundras över, två dagar efter loppet:

• Fötterna. Inte minsta tillstymmelse till blåsa eller skavsår. Smorde in de små rackarna med vaselin flera timmar innan start, kan det varit det? Jag var inte beredd på att de skulle må så bra under loppet.
• Kläderna. Inga skavsår här heller. Trots nyinköpt merinoullströja på Löplabbet fredag eftermiddag!
• Min energi. Att det inte gick fortare på slutet berodde på stumhet (vanlig) och stumhet på grund av kyla i benen. Inte på att jag inte hade någon energi kvar i kroppen, för det hade jag - mina supportrar längs med banan förvånades över hur fräsch jag såg ut. Och hur fräsch och pigg jag var hela kvällen under festen. Så något rätt hade jag tydligen gjort i min uppladdning.
• Känslostormarna. Jag trodde inte att jag var så blödig att jag skulle få tårar i ögonen av glädje flera gånger om under det 4,20 timmars långa loppet.

Hur nervös jag var inför loppet? Well, ganska... men jag kan inte påstå att jag var alltför laddad inför loppet dagarna innan. Tror att jag hade fått i mig något olämpligt redan i mitten av veckan för onsdagens Vårrus följdes av magknip, och ändå in på fredagen var jag osäker på om jag skulle kunna komma till start eftersom jag kände mig så matt och uppkörd i magen. Väderleksutsikterna gjorde inte heller att någon direkt längtan efter att springa plaskblöt i ett antal timmar infann sig...

Men uppenbarligen taggar man till när det väl gäller.

Positiva minnen (ett mycket litet urval):

• Günters bikinisång som hjälpte mig upp för Västerbron.
• Van Halens Jump, som kom i slutet av Gärdet. Jag hoppade till vid varje "Jump" för att glädja mig själv och ge mig ny energi. Jag hoppas att jag även gladde någon annan med min lite annorlunda löpstil.
• Alla supportar längs banan. Pappas otroliga glädje när jag kommit i mål. Jag tror nästan aldrig att jag har sett honom så glad.

Med några dagars distans är det klart att jag är besviken över att magen övergav mig. Jag hade kommit in i ett bra flow innan ett första besök blev oundvikligt, vilket fick mig att tappa mycket temperatur och stelna till. Utan den fadäsen hade jag gott häng på tider under 4.10 vilket var mitt reviderade mål efter sjukdomsperioden. Jag vet faktiskt inte vad jag gjorde fel med magen. Detta har inte hänt förr och jag har proppat i mig allt möjligt konstigt under rundor och lopp utan problem tidigare. Det är möjligt att det var något jag hade fått i mig tidigare i veckan som spökade - jag får återkomma om jag kommer på något mer. En kollega misstänkte kylan.

Nu blir det nya tag!