The story of my running life (och några visdomsord på vägen)

"Ge mig ett program för milen under 40 minuter så är jag på!" Jag kunde faktiskt inte förstå varför jag skulle betala massa pengar för att springa en mil med en massa andra tjejer, jag sprang ju ändå ibland och har aldrig haft några direkta problem att motivera mig till träning av olika slag. Men kollegan som tyckte att jag borde ställa upp i Tjejmilen var ihärdig och till slut kom där ett träningsprogram som hette Klara milen på 40 minuter. Okej tänkte jag, hur svårt kan det vara? Och så var jag anmäld till Tjejmilen. Detta var alltså 2009.

Haha, hur svårt det kunde vara? Skitsvårt förstås :) Milen på 40 minuter är ju assnabbt! Jag har förvisso sprungit i massa år, men bara runt en mil i veckan och alltid i samma fart och på samma typ av sträcka. Aldrig räknat tider. Inte kom jag under 40 minuter (inte under 50 heller för den delen, bör villigt erkännas...) den gången men jag började i alla fall löpträna lite försiktigt och lite mer varierat än tidigare. Eftersom jag hade dragits med benhinneinflammation till och från började jag från scratch och fick inlägg hos en ortoped. Berättade om mitt hemliga mål; att någon gång kunna springa en mara. Inga problem, sade han, det fixar vi!

Året därpå fick jag blodad tand efter Tjejmilen och köpte på vinst och förlust en startplats i Stockholm halvmara någon dag före loppet. Mål att komma in nånstans under 2.15, sprang in på 2.00 blankt och helt lycklig! Det här var ju grymt! Dags att bli ännu mer seriös alltså. Lise vore inte Lise om inte mycket målmedveten ska ni veta. GöteborgsVarvet blev alltså nästa mål och nu införskaffades ett träningsprogram signerat allas vår löparguru Szalkai. Här gick jag dock på flera viktiga minor som jag haft glädje av senare. Dra nytta av min visdom:

• Försök inte träna "ikapp" pass som har missats. I alla fall inte om de är flera.
• Rumstera inte runt i programmet så att du helt plötsligt har fem kvalitetspass fem dagar i rad
• ... eller tre långpass tre dagar i rad.
• ... eller typ 10 pass i rad utan vila.

Jag blev förstås lite halvskadad av att ovan misstag upprepades flera gånger och kunde bara träna spinning de sista veckorna inför loppet eftersom en dum nerv kom i kläm i ryggen (egen diagnos, ont gjorde det i alla fall). Mycket besviken över att komma i mål på 2.00 igen, gick ut för snabbt och sista delen av Varvet blev en ren plåga. Men vad är väl inte misstag och besvikelser om inte sparkar i baken för att bli ännu bättre! Under sommaren gick jag helt klart utanför min komfortzon genom att anmäla mig till att träna inför Stockholm halvmara med TSM (haft en lätt fobi för att springa i sällskap, om inte sällskapet är betydligt långsammare. Typ mamma så att jag får känna mig snabb). Men vilken grej! Vad mycket bättre jag blev! Fantastiska TSM.

However, ni som läst på om mig vet hur det slutade...med en förkylning på dagen D. Inga nya rekord där alltså. Men målen sattes högre: efter tre års uppbyggnad var det så dags att anmäla mig till en riktig mara. Och nu har jag tränat ordentligt (läs: slaviskt efter program) sedan i slutet av november förra året och har nog aldrig känt mig i så bra form som nu. Nästan utan kvalitetsträning spräckte jag 50-gränsen på milen med råge i våras. Hemligheten, har jag märkt, heter långpass. Långa pass. Över två mil åt gången. Bygger uthållighet och styrka som sjutton! Men det finns förstås en gräns. Var den går blir att ta reda på en annan gång. Och om jag någonsin kommer att komma i närheten av de där 40 minutrarna, med vilka allt en gång startade, återstår också att se....