Det där med kolhydrater

Inser att jag inte har ätit så här mycket pasta sedan jag gick på gymnasiet, och jag inser att jag inte är överdrivet förtjust i det längre. Gjorde en god grönsakssås på tomatbas till middag, serverad med Kungsörnens fullkorns-linguini, som jag vet att jag brukade tycka mycket om förr i tiden. Och jo... visst blev det bra. Och visst är det roligt att ha en strategi med sitt ätande, vilket ju detta är, men jag längtar lite efter min vanliga mat. (Delar av mig vill säga till mitt ca 13 år yngre jag: om du inte hade käkat så mycket pasta och bröd då hade du sannolikt aldrig haft problem med svullen mage. Det finns sätt att slippa det, vet vis och äldre nu.)

Hursomhelst! Ett besök på mässan har jag hunnit med och nummerlappen är numer i tryggt förvar här hemma. Jag har även införskaffat ett par billiga vantar på Clas Ohlsson som jag kan kasta när (om) det blir för varmt under loppet. Funderar som bäst på klädval men tror att jag har landat i att inte ha på mig för mycket kläder, trots allt. Korta tights, höga kompressionsstrumpor och träningstopp med korta ärmar tror jag kan funka bra. We'll see när yr har uppdaterat sin prognos för femtielfte gången idag. Just nu tror jag mest på SMHI.

Men ååååÅÅH!

Vad är det här? Massa regn och kuling? Vi är inte på Västkusten kära väder, här i ost är det sol och värme och möjligen mycket svag vind som gäller.

Skärmdump: yr.no

Ska ta mig en tur till marathonmässan vid Östermalms IP redan i afton tänkte jag, och förutom uthämtning av nummerlapp tänkte jag spana på lämpliga kläder för ändamålet. Regn tycker jag faktiskt är lite svårt rent klädmässigt. Det GÅR ju inte att hålla kroppen torr - med för täta regnkläder blir man ju blöt under istället av svett. Och om det dessutom blåser 11 m/s känns det som upplagt för lite kallt. Lämpliga kläder alltså!

Inte heller igår var vädret särskilt najs. Stod och frös tillsammans med mina picknick-vänner innan starten av Vårruset gick. Jag sprang i "springa fort"-gruppen, men så fort kan jag inte påstå att det gick för någon av mina medlöpare i den gruppen. Nåväl, lagom till målgång sprack det upp och vi fick en härlig fika i kvällssolen. Detta var sista passet innan dagen D. T-2....

Dagens lunch

Jag kolhydratladdar genom att byta ut ett av dagens ordinarie varma mål, som i mitt fall är lunch och middag, mot en pastarätt. Äter typ aldrig pasta annars så det känns som en bra metod för mig.

Idag äts det pad thai till lurre.

Dagens kaffe

Morgonens första kaffe intas på trevliga xoko. Har även köpt med mig en god fralla som frukost nr 2, nu börjar det ju kolhydratladdas på riktigt!
Veckans träning har gått enligt plan. Igår blev det 75 minuters ashtangayoga och därefter PW med två vänner till Hammarbyhöjden. Väl där bjöds det på ryska pannkakor, blinier, perfekt.
Ha en skön dag! /Lise

Två liter vatten om dagen

... Minst. Är på god väg: redan avverkat första litern. Bådar gott!

Styrketräning för löpare

Icke att försumma. Efter jobbet drog jag till Sats Zenit, värmde upp med lite cykling och crosstrainer för att mjuka upp hela kroppen. Väl uppvärmd körde jag

Överkropp

Låg rodd

Hög rodd

Triceps

Axellyft

Rygglyft

Mage

Raka situps

Sneda situps 

Plankan

Ben

Dynamiska utfall - fram och bak

Vanliga utfall med vikt

Benböj

Benlyft

Vadlyft

Körde 2*10 per övning och i ganska högt tempo, men med lite lägre vikter eftersom jag vill hålla kroppen fräsch inför veckans kraftprov. Annars tycker jag gott att man kan köra fler set men med tyngre vikter. Med fördel kan träningsmomenten delas upp på flera dagar, så att man inte tränar hela kroppen samtidigt. 

Efter träningen blev det, enligt plan, pasta med kusinen på Vappan. Och trots mitt stora mellanmål var jag riktigt hungrig när det var dags för middag. Kommer nog att sova gott inatt!

Veckans mat! Foto: http://www.food-info.net/

Proppfull

Fick för mig att börja ladda redan idag. Både med kolhydrater och dryck. Har precis proppat i mig fralla från Gateau samt är inne på min tredje liter vatten. Puh!

Ikväll blir det middag med min kusin som också hamnat på fel sida landet, funderar på att dra med honom till Vapiano. Känner mig redan överladdad. T-5 and counting...

Sounds like a plaaaaaan

Veckans träning:

Måndag: Lätt löpstyrka

Tisdag: Kortare distanspass eller yoga

Onsdag: Vårruset! (obs, detta blir en liten lätt jogg för mig)

Torsdag: Vila

Fredag: Vila

Lördag: Stockholm Marathon!

Söndag då? - Well, det säger väl sig självt. Vila och uppmjukning av sannolikt väldigt stela ben....

16 kilometer och en guldgruva i Kungsträdgården

Första marathonvarvet är lite drygt 16 kilometer långt, och det blev dagens distans. Första kilometrarna gick sjukt lätt. Kunde knappt tro Garmin när jag såg kilometertempot och knappt kände någon puls alls. Det var svårt att hålla igen, vilket dock straffade sig efter en mil, då hettan och gårdagens bristfälliga vätskeintag gjorde sig påminda. De två vätskeflaskorna som bältet klarar räckte inte länge. Skulle precis försöka lokalisera någon kiosk där jag kunde köpa något att fylla på dem med, då jag i Kungsan får syn på en liten vattenfontän som bara väntar på mig. Fantastiskt! Vattenflarrorna fylldes snabbt med kallt vatten ur Kungsans egen guldgruva (ja, det var dricksvatten).

Västerbron, ja, vad säga om den? Jag tror att mycket energi kan sparas genom att gå (gå!!) Pålsundskopplet upp precis till bron. Det är den delen som är brant. I övrigt är ju brons stegring rätt ok, vad som inte är ok är förstås dess längd. Torsgatan upp till St Eriksplan får nog också föräras med långsammare tempo på lördag.

Facit? Ungefär som planerat. 5.54-tempo, betydligt snabbare än så i början dock. Nu har jag fyllt på med proteindrink i form av pulver blandat med havremjölk, macka och några mandlar. När monsieur kommer hem från mors dags-firande ska vi ut och grilla. Fab!

Såna här flaggor får helt klart tempot att skruvas upp lite.

Beslutsångest! Vilket pass ska jag välja?

Fantastiskt väder! Tänkte fira detta med att testa första maravarvet, så att man vet vad som väntar. Har funderat ett tag på vilken typ av pass jag skulle ha mest nytta av nu. Jag har velat... intervaller? Backe? Maratonbloggen på SvD tipsade precis om ett pass som lät riktigt bra, och som nästan fick mig att överge mina ursprungsplaner.

Men ursprungsplanen står sig - första maravarvet - och varför landar jag i det? Jo, om vi ställer intervaller/ backe mot ett längre pass blir valet det senare eftersom det faktiskt inte är fart jag behöver just nu. Jag behöver komma upp i ett pass längre än milen, eftersom jag som bekant inte kört långpass sedan den 28 april (uhh! Det vill jag inte behöva påminnas om. Högst ofrivilligt, dock, det känner ni ju till). Benen behöver känna på lite längre distanser igen, så att de inte helt glömmer av vad som väntar dem :) Just därför blir det heller inte Maratonbloggens schyssta inför-maran-pass heller. (Dessutom sade faktiskt Anders Szalkai på förra veckans tips-inför-maran-föreläsning att ett kortare och långsammare långpass är vad en person med längre uppehåll bör köra på.) Det är dock inte omöjligt att det blir någon form av fartökning under tiden dock. Alternativt inte. Jag ska, tvärtemot alla andra, ju försöka hålla emot ett högre tempo. Wish me luck!

En riktig långkörare!

Analyserar årets träningsmängd vad gäller löpning som lite mental laddning inför marathon. Looking good! Enligt veckostatistiken har jag kutat mer än tre mil i veckan i stort sett hela säsongen (sjukveckorna undantagna). Det är bra!

Månadsstatistiken är ännu bättre. Rekord i mars. Då sprang jag nästan 19 mil. Med det tempot vore vi ju framme i Dakota på nolltid! Tur att jag ska dra ned lite på träningsmängden under sommaren så att vi drar ut på det roliga. Maj ser lite mer ledset ut...

Tja, med detta i benen ska jag vara riktigt nöjd. Oavsett hur fort det går på maran har jag definitivt fått bra träning under försäsongen - mer träning än vad det sannolikt skulle ha blivit annars. Yes!


Tabell 1. Veckostatistik, löpning

Skärmdump från Funbeat

Tabell 2. Månadsstatistik, löpning

Skärmdump från Funbeat

Transportjogg

Velade in i det sista om jag skulle haka på TSM och köra kortintervaller, eller fortsätta att bygga upp mig in lugn takt på egen hand. Det blev det senare, mycket moget beslut, sådana måste också fattas ibland! Transportjoggade mig hem från jobbet över Norr Mälarstrand, Fredhäll och Hornsberg. Fantastiskt vacker eftermiddag.

Dagens facit: 8,3 kilometer i lugnt 5,54-tempo (typ, dissade Garmin idag igen, kan vi ha en fnurra på tråden? - detta var vad mobilen sade. Sträckan är jag säker på för den har jag mätt tidigare).

Dagens uppladdning: JAM (ingefära, citron, äpple och fryst yoghurt)

Lise B. har tränat Löpning

4 km, oklar hastighet.
Lämnade klockan hemma eftersom jag ville springa på känsla och dessutom hålla nere tempot rejält, vilket jag sannolikt också gjorde. Måste ha varit mycket pollen i luften - benen kändes bra, halsen likaså men näsa och huvud tjocknade igen. Sen drog jag in på gymmet och mådde bra.


Lise B. har tränat Styrketräning, 20 minuter
 Körde igenom hela kroppen både med och utan vikter och med få repetitioner och 1-2 set per övning. Målet var att inte bli trött. Ja, ni läste rätt: det här skulle vara en mjukstart.

Lise B. har tränat SatsYoga adv., 75 minuter
Skulle ha varit AshtangaYoga, men klassen byttes ut. Ingen större förlust. Jag har inte kört någon advanced-klass tidigare och detta klarade jag ju med bravur. Riktigt skönt förövrigt, känner mig mjuk och fin i kroppen.

Allt känns mycket bra nu. Får se hur det är imorgon - förhoppningsvis ännu bättre. Tjoho!

Jag ska träna ikväll.

Jaha, tänker vän av ordning. Och? Det här är väl en träningsblogg? Då ska du ju träna.

Lugn och fin nu! Visst, det är det. Men jag har inte tränat  på snart tre veckor, annat än pilates och promenad i helgen som gick. Tankar som far genom huvudet: är jag frisk nog? Är jag inte lite trött? Har jag fortfarande ont i halsen?

Positiva tankar: Känner mig slötrött, inte sjuk-trött. Har inte varit sjuk på två av dessa halsknas-veckor. Inga bakterier enligt CityAkutens odling. Inget knas på hjärtat enligt sjukhusets EKG. Sannolikt fritt fram alltså. Jag tänker mig en kort jogg till gymmet som sist, väl där någon lätt styrka och kanske lite ashtanga-yoga på slutet.

Ska bara äta klart min lätta middag först. Och smälta den.

PS. Om jag blev glad igår? Tackar som frågar. Matchen slutade 1-1, får väl anses vara ok.

Frankfurt marathon och ett sjukt fotbollsderby

Honestly. På Gamla Ullevi finns först en förstedomare. Han blir skadad innan matchen och en ersättare (fjärdedomaren) får kallas in. Gott så. Men! Precis före avspark blir en av de assisterande domarna också skadad, och då finns plötsligt ingen ersättare. Någon panikslagen jeppe från SvFF får till slut tag på en ny assisterande som i ilfart tar sig till Gamla Ullevi, och matchen kan börja 20 minuter efter utsatt tid. Jo, det här är Sveriges högsta fotbollsserie! Poff.

So what's next? Well. Blåvitts bägge mittbackar går sönder och matchen tar inte riktigt den av mig önskade vändningen. Ahhh... Inte min säsong i år. Inte alls bra för min mage att se matcher som går såhär. (Ärligt: jag kan inte kolla mer än tio minuter i sänder. Sedan måste jag göra något annat och hoppas på kvittering under tiden jag gör detta något annat. Det bästa jag vet är när Blåvitt tar ledningen tidigt i matchen, gärna med många mål, så att man sedan kan luta sig tillbaka och vara lycklig.)

Nu är inte det här en fotbollsblogg och tanken var faktiskt att skriva om att jag har fått nys om Frankfurt Marathon. Och är riktigt sugen! Vännen C är anmäld och har redan bokat hotell. Jag funderar intensivt på att haka. Mycket bra anledning till att få springa långpass i höst och att få chansen att göra en helt egen träningsplanering (jag förlitar mig blint på Anders Szalkai). Jag lär återkomma när jag är anmäld!

Domaren har blåst för halvlek. Jag hoppas få anledning att uppdatera bloggen med lite glädjeyttringar om en timme.

Shit, vad jag längtar!

Nu skall all träning vara gjord.

Solen strålade och gav riktiga sommarvibbar när jag imorse begav mig till GIH-badets aula för att få de sista, livsviktiga tipsen inför maran från herr Szalkai tillsammans med resten av löparkompisarna i TSM. Mon dieu, nu är det verkligen bara två veckor kvar till maran. Två pass kvar med gruppen.

Vad jag tar med mig från föreläsningen är bland annat kostuppladdningen, tipsen om hur man skall träna de sista veckorna om man som jag tvingats till ofrivillig vila (som säkert har varit bra för mig), men framförallt: försäkran om att jag har grundträningen gjord. Jag har viljan, jag har styrkan, jag har kondisen. Jag vet att 29 kilometer i lugnt tempo - men snabbare än min nu reviderade marafart - kan kännas riktigt skönt och endorfinkickande. Om jag då drar ned på tempot, och springer 13 kilometer till, borde det hela kunna bli en riktigt trevlig upplevelse det där den 2 juni (om nu maraton kan kallas trevligt. Man kanske gör något fel då). Jag vet att jag dessutom hade bra tempo i benen för ett tag sedan vilket inte minst visade sig från sin bästa sida på Premiärmilen. All träning skall alltså vara gjord nu. Allt jag kommer att ta mig för de återstående veckorna blir alltså primärt att vänja benen vid lite enklare löpning efter uppehållet, därefter ett kortare lugnt långpass och eventuellt kvalitetsträning med TSM på nu på torsdag. Ingen idé att stressa mer alltså.

Så när resten av gänget drog iväg på långpass (nej, inga 26 kilometer med fartökning för mig idag) kändes vårsolen bara värmande och det faktum att jag missat ännu ett långpass faktiskt inte alls stressande. Samtal med läkare (far) - två omeprazol om dagen är mer än fine - var uppmuntrande och just nu känns det bara helt galet och fantastiskt roligt att jag skall springa maraton om två veckor. Ja, shit vad jag längtar!

Dakota goes: Pilates

Det var längesedan jag sist körde Pilates. Jag kan inte ens minnas när jag unnade min kropp detta senast - två år sedan kanske? (Kan alltid konsultera funbeat i frågan, ber att få återkomma) - Jag har dock tränat Yogalates några gånger och varit mycket nöjd.

Men nu var det dags, och passet var över förväntan. Det här tänker jag (ska jag!) göra igen. Jättebra stabilitetsträning för bålen, men även benstyrka och rörlighet som är jätteviktigt för löpare.

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/3739895/dakota?claim=7qjpvhtu9pd">Följ min blogg med Bloglovin</a>

Hej Sats!

Stärkt av gårdagens promenad blir det nu ett lugnt pilatespass som start på lördagen. Joggade lite lugnt hit, ca 1,5 km, kan inte påstå att jag känner mig fit. Men fortfarande 2 veckor kvar till maran, än finns det tid.

På promenaden och två nyanser av grönt

Satan vad skönt att få röra på sig igen. Kände mig som en liten kalv på grönbete, men försökte att inte skutta runt alltför mycket utan faktiskt GÅ. Några ruscher blev det dock: bland annat uppför en härlig backe. Stabilt som fn!

Det är inte helt tydligt. Men strumporna går i två 

 

olika glada nyanser av grönt!

Dakota

Vänner, det är hit vi ska! Vi får se till att hålla koll på målet trots att vissa kroppsdelar tillfälligt har tagit timeout. Fokus!

Vad sägs om en extratur till North och South Dakota också? Just because we can, liksom.

Uppdatering: Status på halsfronten

Stockholms sjukvård, faktiskt fantastisk. Jag trodde att så här tillgänglig vård bara existerade på 60-talet, typ, men det är ju vår fina verklighet.

Ja, det blev en tur till CityAkuten till slut. Jag har fått nog av den här halsen. Blev ordinerad omeprazol, en hostmedicin och så togs en odling för att utesluta bakteriell infektion. Frågan återstår: är det lika farligt att träna om halsontet orsakas av magsyra som av förkylningsbakterier? I guess no?

Fantastisk start på dagen

En halvtimmes massage! Av massör, på jobbet. Oh, the joy. Känner mig som en ny människa och redo att nu lösa världsproblemen (måste bara dricka obscena mängder vatten först så att massagen verkligen får effekt).

Status på halsfronten

Yay! För första dagen på nästan två veckor känns det som att halsen är på bättringsvägen. Jag tror att jag har testat alla existerande husmorsknep mot den här åkomman nu: svalt flera vitlökar, överdoserat ingefärsbrygder av olika slag, tagit vitamintabletter, druckit fruktsmoothies, frossat i sallader med allt tänkbart nyttigt i; jordgubbar, blåbär, granatäpple och gojibär. (Inget av detta har dock hjälpt. Eller, så hade jag kanske varit ännu sjukare utan dessa åtgärder. Jag väljer att tro på det senare. Och vitaminer har jag fått i mig så det räcker och blir över - något bra har det säkert fört med sig!) Ja, och så mediciner förstås. Hals- och värktabletter.

Saker som dock ofta hjälper mig mot halsont: nackmassage (ofta misstar jag mitt nackont för halsont), Tigerbalsam på halsen (dunderbra!), spikmatta, Losec (ja, faktiskt. Är det lika farligt att träna om det onda orsakas av magsyra som av förkylningsbakterier? Anyone?) och tungmassage (tydligen kan tung-ont också ge liknande symptom som halsont, se nackont). You live and you learn.

På tal om sallad! Snart är jag dock frisk, då blir det löparbilder istället.

Denna butiks varor skall visst också vara bra mot halsont...

Under tiden, i Stockholm

Regn, regn. Vad passar inte bättre en sådan dag än en snabb promenad till Piren och lite lunch samtidigt som regnet smattrar mot Ulvsundasjön utanför. Några starka personer paddlar kajak utanför. Jag sparar nog den typen av aktivitet till en soligare dag.

Sol inne, regn ute

Ain't quite what I pictured, ain't quite what I had in mind

"Jag har inte tid att träna."
"Jag orkar nog inte träna idag."
"...eller denna veckan."
"...det är så jobbigt att träna."
 
Känner du igen dig? Well I don't. Är lyckligt lottad och går oftast iväg och tränar som tänkt. Okej, mer eller mindre pepp, men lik förbaskat tar jag på mig löpardojorna, gympjucksen eller vad det nu må vara och KÖR. Jag mår så himla bra av det! I min näst bästa värld hade jag gärna tränat varje dag.

Så varför gör jag inte det? Jag ska berätta varför. Det finns en rackare som inte ställer upp på konceptet: min kära kropp. Typ den viktigaste liraren i gänget. Tränar jag too much ger han mig benhinneinflammation. Halsont. Muskelsträckningar. Jag tror att han har fler åkommor på lager om jag inte passar mig. Och i min värsta besvikelse över att jag begränsas ibland, tänker hjärnan tankar som: varför ska JAG, som vill träna, hindras när det finns massa fina människor som varken tränar eller vill träna? Skulle inte träning vara hälsosamt?

Ute på hal is?

(Exempel på vad jag menar: ung Lise, nyss fyllda 18, får följande infall under en och samma dag. 1) Jamen vi springer en runda på skolgympan 2) och sen var det ett hårt benpass på gymmet efter skolan 3) äh, följer med syrran på step också, det var längesedan sist. Helt endorfinkickad resten av dagen. Men det var inte lösningen på ekvationen, för det var: Förkylning som ett brev på posten dagen därpå. Vem trodde jag att jag var liksom, Marion Jones eller, minns jag att jag tänkte dagen därpå. Kroppen, rationell, trodde inte det).

Dagens i-landsproblem äro flera. Men ändå. Hur tänker ni kring det här? Några tankar? Hur mycket kan ni träna innan kroppen på ett eller annat sätt säger stopp?

I den bästa av två världar

I min allra bästa värld skulle det bara vara en knapp timmes resväg mellan Göteborg och Stockholm. Men ibland känns det som att jag trots allt får det bästa av två världar: flera gånger per år, ja nästan varje månad, har jag lyckan att få resa till västkusten i jobbet. Så till exempel i måndags, och så idag. Boostar mig full med energi från familj och fina vänner här som har känt mig i en hel evighet nu. Om någon timme bär det hem till den andra halvan av de bästa världarna; Stockholm, sambon och vännerna där. Dags att gå ut och andas in lite hälsosam havsluft och kolla på Varvsstrecken som ska få er att springa rätt imorgon.

Och hörni, glöm inte något vindtätt att dra på er under loppet. Det blåser som tusan!

Favoritvyn (ja, gör sig bättre i sol, men fin!)

Ett löparliv utan skador

Lagom till morgondagens happening kan det vara på sin plats att tänka mer långsiktigt än vad vi redan gör om löpning. Jag tar just nu till mig råd nummer 3. Dock, det där med att springa högst varannan dag, hmm, vi får väl se. Ska tänka på saken.

Läs och lär!

Så joggar du rätt för att undvika skador

Jogging är en enkel och billig träningsform som passar de flesta. Men det är viktigt att göra det på rätt sätt för att undvika skador. Jon Karlsson, överläkare inom ortopedi på Mölndals sjukhus, ger tips om vad du ska tänka på innan du ger dig ut.

Få träningsformer är så anpassningsbara som jogging. Du behöver inte tillgång till någon träningslokal, du måste inte passa några tider och det enda som krävs är ett par joggingskor. Men som med alla andra träningsformer gäller det att jogga på rätt sätt för att undvika skador. En av de viktigaste sakerna att tänka på är att inte gå in för hårt, säger Jon Karlsson, överläkare inom ortopedi på Mölndals sjukhus.
- Jogging kan man se som ett läkemedel för att behålla sin hälsa och inte gå upp i vikt. Men då måste man också tänka på att dosera rätt. Det är bättre att springa en kortare sträcka ofta än att springa 15 kilometer varje söndag.
Jon Karlsson rekommenderar att du som mest springer varannan dag, så att kroppen får en vilodag emellan. Då mår kroppen bäst och troligtvis blir det lättare att hålla träningsmotivationen uppe.

Viktigt med bra underlag och skor

Eftersom du belastar ben och fötter när du är ute och springer så är underlaget och skorna viktiga att tänka på.
- Man ska inte springa så mycket på asfalt för det ökar belastningen och risken för överbelastningsskador. Försök istället att variera med skogsbanor, säger Jon Karlsson.
Likväl gör du bäst i att investera i ett par ordentliga joggingskor. Joggingskor är nämligen en färskvara och bör bytas ut varje år för att de ska ha ordentlig stötdämpningsförmåga.
- När man köper lite bättre skor kan man ofta få rådgivning. Då kan man till exempel se om man vinklar benen på något speciellt sätt och kan då få hjälp att hitta speciella skor anpassade för det.

Sliter inte mer än någon annan träningsform

Ibland kan man höra folk påstå att jogging skulle vara en extra slitsam motionsform men så är inte fallet, menar Jon Karlsson.
-I rätt dos sliter det inte på kroppen att jogga. Det är det bara om man springer för mycket, med för dåliga skor och på hårt underlag.
De vanligaste belastningsskadorna är inflammationer i benhinnan och i hälsenan. Båda skadorna leder till smärta men brukar gå över av sig själva om du undviker att jogga ett litet tag.
- Det viktiga är att lyssna på kroppens varningssignaler. Kroppen säger ju ifrån, det gör ont av en anledning, säger han.
Under tiden går det utmärkt att både simma och cykla i samma utsträckning som du brukade jogga eftersom du inte belastar de skadade områdena på samma sätt.

Ingen jogging vid förkylning

Den enda andra anledningen till att inte jogga är om du är förkyld för då kan du drabbas av hjärtmuskelinflammation. Men det gäller alla andra fysiskt krävande aktiviteter också. Annars är det en bra träningsform som passar alla som kan springa, säger Jon Karlsson.
- Det är enkelt, billigt och alla kan.

Att tänka på innan du ger dig ut i joggingspåren

• Se till att träningsskorna har bra stötdämpning.
• Spring i skogen eftersom det ger ett mjukar underlag.
• Ge dig inte på de längsta joggingturerna i början utan öka successivt.
• Stretcha ordentligt efteråt.
• Ha en vilodag mellan joggingturerna så att kroppen kan återhämta sig.
  
  Text: Stefan Sarajärvi
  Bild: Göran Assner

Källa: http://www.sahlgrenska.se/sv/SU/Aktuellt/Battre-vetande/Sa-joggar-du-ratt-for-att-undvika-skador/

Finn fem fel

Tillbaka i Göteborg, andra gången denna vecka. Kollar avundsjukt på folk som ska springa på lördag. Men det ska regna och framförallt blåsa på lördag, vilket gör beslutet att inte kuta lite enklare.

Och. I min resväska kan man finna fem fel. Dessa är i nämnd ordning 1) Garmin 2) Löparskor 3) löparlinne 4) löpartights 5) iPod-hållare. Vem lade ner de där grejerna? Och varför? De skall icke komma till användning. Icke! Halsen röstar emot!

Hur går uppladdningen för er inför Varvet? Jag håller alla tummar för att ni gör ett lyckat lopp. See you next year!

Godmorgon världen!

Underbart. Det har ju blivit vår under mina sjukdagar. Tyvärr var kaffet slut hemma så jag fick köpa med mig på vägen (ja, verkligen tråkigt, not). Och dagen till ära klädd som en prima ballerina. Ha en skön dag!

The story of my running life (och några visdomsord på vägen)

"Ge mig ett program för milen under 40 minuter så är jag på!" Jag kunde faktiskt inte förstå varför jag skulle betala massa pengar för att springa en mil med en massa andra tjejer, jag sprang ju ändå ibland och har aldrig haft några direkta problem att motivera mig till träning av olika slag. Men kollegan som tyckte att jag borde ställa upp i Tjejmilen var ihärdig och till slut kom där ett träningsprogram som hette Klara milen på 40 minuter. Okej tänkte jag, hur svårt kan det vara? Och så var jag anmäld till Tjejmilen. Detta var alltså 2009.

Haha, hur svårt det kunde vara? Skitsvårt förstås :) Milen på 40 minuter är ju assnabbt! Jag har förvisso sprungit i massa år, men bara runt en mil i veckan och alltid i samma fart och på samma typ av sträcka. Aldrig räknat tider. Inte kom jag under 40 minuter (inte under 50 heller för den delen, bör villigt erkännas...) den gången men jag började i alla fall löpträna lite försiktigt och lite mer varierat än tidigare. Eftersom jag hade dragits med benhinneinflammation till och från började jag från scratch och fick inlägg hos en ortoped. Berättade om mitt hemliga mål; att någon gång kunna springa en mara. Inga problem, sade han, det fixar vi!

Året därpå fick jag blodad tand efter Tjejmilen och köpte på vinst och förlust en startplats i Stockholm halvmara någon dag före loppet. Mål att komma in nånstans under 2.15, sprang in på 2.00 blankt och helt lycklig! Det här var ju grymt! Dags att bli ännu mer seriös alltså. Lise vore inte Lise om inte mycket målmedveten ska ni veta. GöteborgsVarvet blev alltså nästa mål och nu införskaffades ett träningsprogram signerat allas vår löparguru Szalkai. Här gick jag dock på flera viktiga minor som jag haft glädje av senare. Dra nytta av min visdom:

• Försök inte träna "ikapp" pass som har missats. I alla fall inte om de är flera.
• Rumstera inte runt i programmet så att du helt plötsligt har fem kvalitetspass fem dagar i rad
• ... eller tre långpass tre dagar i rad.
• ... eller typ 10 pass i rad utan vila.

Jag blev förstås lite halvskadad av att ovan misstag upprepades flera gånger och kunde bara träna spinning de sista veckorna inför loppet eftersom en dum nerv kom i kläm i ryggen (egen diagnos, ont gjorde det i alla fall). Mycket besviken över att komma i mål på 2.00 igen, gick ut för snabbt och sista delen av Varvet blev en ren plåga. Men vad är väl inte misstag och besvikelser om inte sparkar i baken för att bli ännu bättre! Under sommaren gick jag helt klart utanför min komfortzon genom att anmäla mig till att träna inför Stockholm halvmara med TSM (haft en lätt fobi för att springa i sällskap, om inte sällskapet är betydligt långsammare. Typ mamma så att jag får känna mig snabb). Men vilken grej! Vad mycket bättre jag blev! Fantastiska TSM.

However, ni som läst på om mig vet hur det slutade...med en förkylning på dagen D. Inga nya rekord där alltså. Men målen sattes högre: efter tre års uppbyggnad var det så dags att anmäla mig till en riktig mara. Och nu har jag tränat ordentligt (läs: slaviskt efter program) sedan i slutet av november förra året och har nog aldrig känt mig i så bra form som nu. Nästan utan kvalitetsträning spräckte jag 50-gränsen på milen med råge i våras. Hemligheten, har jag märkt, heter långpass. Långa pass. Över två mil åt gången. Bygger uthållighet och styrka som sjutton! Men det finns förstås en gräns. Var den går blir att ta reda på en annan gång. Och om jag någonsin kommer att komma i närheten av de där 40 minutrarna, med vilka allt en gång startade, återstår också att se....

Breakfast at Tiffany's

 Frukosttips från coachen: Tuffgröt! Efter 4 år i Lund hade samtliga på korridoren gått över till min bästa grötkomposition, så det är faktiskt beprövat gott. Receptet är enkelt:
1 dl havregryn
1,5 dl vatten
salt
kanel (mycket!)
1/2 banan, som mosas och strykes över gröten då den kommer ut i mikron efter 2 minuter på full effekt.
Mjölk: 3 %-ig 

Grundreceptet kan förstås varieras i det i oändliga. Idag har jag lyxat till det med en näve blåbär och några gojibär. Om jag ska ut och springa långpass tillsätter jag även kokos (sjukt gott, gröten smakar typ paj). Brukar kombinera denna favoritgröt med en kopp kaffe och ett lagom hårdkokt ägg. Sen är man tuff nog att gå in på Tiffany's och springa några kilometer till!

Laddad, eller möjligen övertänd

Jag är verkligen inte den nervösa typen. Kan ställa mig och föreläsa för 200 pers i två timmar och tycka att det är fantastiskt roligt. Håller presentationer för höga chefer i jobbet och gillar uppgiften.
Döm min förvåning när jag, under mitt livs första lopp (Tjejmilen 2009), blir medveten om en grym nervositet som började härja i min mage ett par kilometer in i loppet. Hello! Var kom du ifrån då? Jag blir ju inte nervös? Dessutom en nervositet som störde min rytm, min andning, mitt fokus - inte alls något som fick mig att tagga till och kuta lite snabbare. Tvärtom, när jag väl kom i mål var jag sanslöst trött och en tredjedel av andfåddheten var helt klart kopplad till nervositeten. Trots att jag har några lopp i bakfickan nu är den där nervositeten något som återkommit under främst mina millopp. Den inträder senare numera - jag tror att jag hann kuta 7 kilometer Premiärmil i år innan den slog till - men lik förbaskat dyker den upp. Inte alls samma visa under en halvmara och jag är heller inte orolig inför loppet, då mest taggad och laddad.

Har hanterat det bättre dock sedan jag införskaffade min kära Garmin i augusti förra året. Tror nämligen att delar av nervositeten kan ha varit kopplad till att jag så himla gärna ville springa så fort så fort, men väl igång utan aning om hur snabbt det gick och därmed sprang jag lite för fort i början (klassiker I know) och så....stupade jag efter fem kilometer och drömmen att komma i mål under 50 minuter krossades igen. Sedan jag skaffade Garmin har jag kunnat planera loppet i förväg och det har funkat grymt bra, jag har krossat PB efter PB sedan klockan kom in i mitt liv. Ser fram emot när jag och Garmin skall lägga upp loppet inför maran i juni!

These legs are made for running

INFÖR ett lopp finns inget bättre än kaffe!

Nu du lilla kropp!

....här kommer massor med vitaminer och annat gott, allt för att du skall bli pigg och frisk!
Detta är en blandning som jag brukar göra när jag vill känna mig extra nyttig. Dessutom blir jag glad av alla färger. Varierar innehåll på tallriken lite efter årstid och tillgång, men idag har jag kört 1,5 kiwi, 3 stora jordgubbar, en halv avocado, en näve blåbär, en näve mandlar och några pumpakärnor. Och en passionsfrukt!

Stora planer för framtiden

En bra sak med att vara hemma sjuk är att man får lite tid över för att tänka igenom sina träningsmål och planera den närmsta framtiden så smått. En förhoppning jag har med den här bloggen är att jag ska få incitament att köra lite mer blandad träning, så att jag har lite nytt att skriva om, men också lite mer varierad träning så att jag inte skadar mig (och därmed fortsätter att ha lite att skriva om).

Det primära målet inför maran är förstås att se till att den här förkylningen går över, därefter att se till att det halsont jag har dragits med till och från sedan början av april går över. Sen ska jag springa Stockholm marathon. Förhoppningsvis kommer jag att kunna komma igång med träningen rätt snart igen så att det blir några fler pass innan loppet. Och blir det inte så, får jag komma ihåg att jag har följt Szalkais 4.00-program inför maran nästan till punkt och pricka från slutet av november 2011 fram till mitten av april. Långpass varje helg med TSM (Team Stockholm Marathon) och bra kvalitetsträning i veckorna. Vissa pass dessutom med den snabbare 3.45-gruppen. Det borde innebära att jag har den grundträning och kontinuitet i träningen som krävs för att komma runt varvet löpande - men visst, jag får nog modifiera mitt lilla tidsmål något. (Hemligt, don't tell: har hoppats på att komma in under 4 timmar, men med tanke på mitt tillstånd får jag nog acceptera tider runt 4.15. Dessutom ska jag vara glad om jag kommer runt förstås! Det är, trots allt, min första mara)

Efter maran blir det lite välförtjänt vila och firande av att jag fyller jämnt i år, några dagar efter loppet. Men, sen, plan för juni - som är tänkt att bli en lite lugnare och återhämtande månad:

• Löpträna en gång i veckan, distanser runt milen max 15 km
• Komma igång med styrketräningen igen, be om hjälp med program på Sats. Tänker mig två pass i veckan: ett för benen och ett för överkroppen (alternativt hela kroppen)
• Ett pass yoga/ pilates/ core i veckan. Ypperligt tillfälle att testa duCalme-bikram faktiskt. Har tidigare provat på bikramyoga både på Perfection samt Bikramyoga Södermalm, men nu bor jag ju nästan granne med duCalme så dags att slå slag i saken!

I juli blir det sedan lagom att sätta igång med TSM-träningen inför Stockholm halvmara på torsdagar. Bra plan detta! Längtar!

Mot Dakota - Startplats: Göteborg

GöteborgsVarv eller inte för min del, utgångspunkten för vår långa löparresa till Dakota utgår från västkustens största stad, tillika rikets näst största. Grundad 1621 av Gustav II Adolf huserar staden idag ett par av våra största industriföretag, Volvo och SKF. Idrottstraditionen är tung i Göteborg med flera framgångsrika fotbollsklubbar (IFK Göteborg, Gais och Häcken i årets herrallsvenska, Kopparberg i damallsvenskan) och varje sommar går världens största ungdomsturnering i fotboll, Gothia Cup, av stapeln i staden. På hockeysidan var Frölunda länge en dominant i Elitserien. GöteborgsVarvet, som för första gången arrangerades 1980, hade 2011 nästan 60 000 anmälda löpare. Staden blir därmed en utmärkt utgångspunkt för vår resa.

Men Göteborg har mycket mer att erbjuda än idrott. Jag som gillar antikvariat går gärna och bläddrar i böcker (kanske köper jag, om andan faller på) i det lite gömda antikvariatet Antiquaria på Kristinelundsgatan 7, endast ett stenkast från Avenyn. Göteborg har även flera bra kaffehak och några favoriter är Da Matteo i Viktoriapassagen, Café Nöller på Haga Nygata och Café Bar Centro på Kyrkogatan. Även Mahogny nästan längst ned på Gibraltargatan är värt ett besök. Passa på att spana in ett riktigt stort urval av tyger, gardiner och tapeter på Empe Shop som ligger granne med caféet. Några meter högre upp på Gibraltargatan ligger Anna & Anais, ett litet antikvariat men med stort utbud och ständigt nya varor. Just nu vill jag köpa den här koola lampan:

Är du hungrig? Gå till Familjen, Arkivgatan 7, och ät deras råbiff. Sugen på något ännu mer fancy finns 28+ på gångavstånd, Götabergsgatan 28. För drinkar går jag till Locatelli på Avenyn eller Puta Madre på Magasinsgatan. Från det senare är det bara några meter till Magnus & Magnus (M2), där det är fantastiskt trevligt att sitta på innergården långt in på småtimmarna och njuta av klubbmusiken som basuneras ut.

Efter allt kaffe, god mat, drinkar och antikvariatbesök (men vi struntar i att köpa något nu va? Det blir lite jobbigt att kånka på hela vägen till Dakota.) är det så dags för oss att ge oss av. Vi värmer upp en stund inne på Sats Landala med lite rörlighet och löpskolning. Startskottet har gått, och nu bär det av mot USA! Heja oss!

Formtopp eller förkylningstopp

Sist det begav sig var i höstas. Då satt jag och snorade och hostade lagom till startskottet av Stockholm halvmara fyrades av. Bestämde mig för att det inte skulle hända igen - men nu sitter jag här, fem dagar inför GöteborgsVarvet, hemma från jobbet med förkylning och halsont och med värktabletter som mina bästa vänner. Jag har väl egentligen redan insett att jag inte kommer att kunna springa Varvet i år. Även om jag blir frisk i tid sliter det nog för mycket på kroppen att köra loppet, risken stor att förkylningen återkommer så att jag riskerar att missa maran och det är det sista jag vill just nu. Men som alltid när man har sett fram emot något känns det lite bittert  - särskilt när det inte är första gången (och säkert inte sista, lev med det).

Det kommer fler GöteborgsVarv! Men det känns surt att förkylningstoppa och inte formtoppa, nu när träningen har gått så bra hela vintern hittills.

Igång!

Bloggen är igång. Nu kör vi, välkommen!